Skyddad men bortglömd - Om möjligheten till skolgång för barn i skyddat boende

Rätten till utbildning återfinns i flera internationella konventioner och är i Sverige grundlagsstadgad. Trots det till synes starka skyddet för rättigheten finns det emellertid skolpliktiga barn i Sverige som inte har möjlighet att gå till skolan på grund av att de lever under skydd från en våldsutövande närstående. Att den närstående som barnet skyddas från inte sällan är barnets vårdnadshavare och därmed har rätt att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, inräknat var barnet ska gå i skola, försvårar möjligheten till skolgång för barn i skyddat boende. I uppsatsen fastställs att skolpliktiga barns rätt till utbildning enligt Regeringsformen vid en normkonflikt har företräde framför reglerna om vårdnadshavarnas bestämmanderätt enligt Föräldrabalken. Det skulle emellertid behövas tydliggörande regler om hur skolgången för barn i skyddat boende ska säkerställas i praktiken. Denna uppsats utreder frågan om huruvida de regler som har till syfte att tillgodose rätten till utbildning är ändamålsenligt utformade när det kommer till barn som bor i skyddat boende. Uppsatsen har ett barnrättsligt perspektiv och visar på hur situationen för barn som bor i skyddat boende till stor del är oreglerad. I dagsläget ses barn som bor i skyddat boende endast som medföljande sin förälder, vilket gör att barnet inte är föremål för något eget beslut från socialtjänsten om boendeplacering. Den bristande regleringen förefaller bidra till att barns situation när de bor i skyddat boende osynliggörs, vilket får effekter på tillgodoseendet av barnets rätt till utbildning. Förutom att utreda innebörden av rätten till utbildning och kommunernas, vårdnadshavarnas och skolpersonalens ansvar i relation till rättigheten innehåller uppsatsen en framåtblickande del, där vissa lagförslag på området som förts fram i SOU 2017:112 analyseras