Kretslopp från bord till jord: Studie av metoder som återför mest näring och minst skadliga ämnen till åkrarna

För att återföra växtnäringen i det avloppsslam som produceras på de svenska avloppsreningsverken sprider man sedan länge en del av slammet på åkermark. Sedan mitten av åttiotalet har slamspridningen i omgångar ifrågasatts, med motiveringen att slammet förutom växtnäringsämnen från fekalier och urin även innehåller ämnen som inte borde spridas i naturen. Trots att debatten om slamspridning har pågått länge är den fortfarande aktuell. Regeringen har på nytt givit Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur näring kan återföras med så små risker som möjligt. Regeringen har även tagit bort miljömålet om fosforåterföring utan att ersätta det med något nytt i väntan resultatet av Naturvårdsverkets uppdrag. Naturskyddsföreningen har presenterat en rapport där de hävdar att all slamspridning måste upphöra. I denna uppsats undersöker jag hur bråttom det är att återföra de olika näringsämnena för att på så sätt få bättre förståelse för vilket sätt att återföra näring som är det mest optimala ur näringssynpunkt. Jag tittar också närmare på hur stora de olika riskerna med slamspridning är. Därefter undersöker jag, med utgångspunkt i svaren på ovanstående frågor, olika metoder för återföring av näring till åkermark som skulle kunna fungera i Göteborg. Slutligen tittar jag kort på fördelar och nackdelar med de olika allternativ som finns att ta hand om slammet om det inte sprids på åkermarker. För att svara på ovanstående frågor har jag dels använt mig av existerande datamaterial från tidigare forskning, rapporter och utredningar. Dels har jag gjort 15 intervjuer med experter inom olika områden som berör det jag ville undersöka med denna uppsats. Genom intervjuerna fick jag svar på många av de frågor som jag inte lyckades få svar på på annat sätt. Jag fick också många väl insatta personers och institutioners syn på de frågor som jag undersökte. Genom detta arbete har jag kommit fram till att det är viktigt att återföra alla näringsämnen i avloppet till åkermarken, inte bara fosfor, utan bland annat och i ännu högre grad, kväve. Eftersom slamspridning endast återför en mycket liten del av allt kväve i avloppet menar jag att slamspridning inte är ultimat ur kretsloppssynpunkt. Även med tanke på riskerna med de oönskade ämnena i slammet är slamspridning inte någon lyckad lösning. Den metod som återför så mycket näring som möjligt med så små risker som möjligt verkar vara sorterande toalettlösningar, framför allt urinsortering. För att bli av med avloppsslammet utan slamspridning på kort sikt är antagligen förbränning och deponering av askan den bästa lösningen