Att mäta partiuppsättningar - En jämförelse mellan tre olika operationaliseringar

Partiuppsättningsmodeller används mer och mer inom opinionsforskningen för att underlätta förståelsen och förklaringar av väljarbeteende. Tidigare modeller, som den populära partiidentifikationsmodellen, har visat sig alltmer oanvändbara i främst västeuropeisk politisk kontext, främst p.g.a. större väljarrörlighet och mer individualiserade röstningsmönster. Partiuppsättningsmodellen kan grovt delas in i två steg; 1) partiuppsättning, där en väljare valt ut ett eller flertal partier hon eller han kan tänka sig att rösta på och 2) partival, det slutgiltiga valet av ett parti som per definition ingått i partiuppsättningen. Uppsatsen lägger fokus på steg 1) och hur man kan mäta vilka partier en väljare väljer mellan. Jag utgår från datamaterial från 2010 års e-panel, en kampanjpanel som genomförs inom ramen för Valforskningsprogrammet på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet. Tre olika mått på partiuppsättningar – affektion, trolighet och övervägande – jämförs med främst deskriptiva medel. Baserat på min hypotes om minskande partiuppsättningar ju närmre valdagen man kommer, konstaterar jag att övervägande bäst stämmer överens med den teoretiska bilden