Kreativitet inom skolans ramar: En studie inom entreprenöriellt lärande

I läroplaner och examensmål nämns att den kreativa förmågan ska stimuleras. Inom det entre- prenöriella lärandet är talet om kreativitet grundläggande. Syftet med denna undersökning är att förena dessa och utreda hur begreppet kreativitet definieras av gymnasielärare som under- visar entreprenöriellt. Undersökningen fokuserar på hur fem lärare i två lärarlag upplever be- greppet och hur det tar sig uttryck i deras undervisning. Undersökningen är huvudsakligen deskriptiv och har en sociokulturell grund. Som metod valdes kvalitativ intervju för att få en nyansrik bild av lärarnas definierande. Intervjun utar- betades och tematiserades utifrån en uppdelning av kreativitetsbegreppet i person, process, produkt och plats. Uppdelningen valdes för att göra det abstrakta begreppet mer hanterligt vid analys, jämförelse och koppling till didaktiska aspekter. Vid jämförelsen mellan de båda lärarlagen framkom endast små skillnader i synen på be- greppet. Skillnaden låg delvis i lärarlagens syften med kreativitet i undervisningen, om kreati- viteten utgjorde ett mål i sig eller ett medel för inlärningsprocessen. Det ena lärarlaget strä- vade efter att utveckla elevens kreativa förmåga till att bli ett medel för att nå upp till högsta kunskapskriteriet, och därmed förbereda dem inför vidare studier och vuxenliv. Det andra lärarlaget lade större vikt vid kreativitet som mål i sig med hänvisning till en föränderlig framtid och ett livslångt lärande. Vidare visar undersökningen att definitionen av vad som värderas som kreativt är diskurs- styrt. Att definiera vad som utmärker en kreativ person, vad som stimulerar en kreativ process eller vad som utmärker en kreativ produkt är komplext och subjektivt. Den kreativitet som eftersträvas ska passa in inom skolans ramar och mål. Det är viktigt för lärare att fundera kring hur de bidrar till kreativitetsdiskursen när de avgör vad som är kreativt – vilken kreati- vitet stimuleras och vilken hämmas?