Retorik på trettio sekunder om en radiodebatt inför valet 2010

I denna uppsats har jag analyserat samtida politiska tal, närmare bestämt fjorton anföranden à ungefär trettio sekunder, hämtade från en partiledardebatt i Sveriges Radio en dryg vecka före valet 2010. Att studera ett material som detta ur retoriskt perspektiv är spännande då man kan fråga sig om de verkligen håller ett tal i traditionell mening. En del talar för det: när partiledarna ombes att hålla ett anförande på en halv minut får de tala ostört, och de har haft möjlighet att förbereda det de ska säga. Men andra saker talar mot: uttalandena är bara några meningar långa, och publiken finns inte inför talarnas ögon, utan sitter hemma vid radioapparaterna – eller lyssnar i efterhand på Internet eller i mp3-spelare. Den modell med vilken själva talen analyseras har anor sedan antiken, men inom den moderna retoriken studeras hela den retoriska situationen, och två viktiga frågor har varit vilka retoriska problem talet syftar till att lösa – vad som är dess syfte – och vilken publik talaren egentligen verkar vända sig till. Frågan om vilka de sju partiledarna riktar sig till bidrar särskilt till att göra denna undersökning relevant: det är en viktig fråga för demokratin vilka som är politikernas målgrupp. Men det finns många andra anledningar att studera deras uttalanden. Om de uttrycker sig ”retoriskt” bör vi kunna analysera deras tal retoriskt. Om det de säger implicerar något bör vi försöka hitta och formulera det underförstådda. Och om de försöker inge förtroende genom att bete sig på ett särskilt sätt bör vi fråga oss varför de väljer just det sättet. Undersökningen visar att retorikanalys är ett relevant och fruktbart verktyg för att studera moderna politiska tal. De sju talarna uppvisar olika språkliga stilar och ”spelar olika roller”, och vänder sig – medvetet eller omedvetet – till olika auditorier