Amputation of lower limb: factors affecting the patient´s quality of life.

Att genomgå en amputation kan upplevas som en stor livsomställning där patienten behöver acceptera förlusten av kroppsdelen för att kunna gå vidare med sitt liv och uppleva en god livskvalitet, trots en kvarvarande grundsjukdom. Patienten genomgår en transition och lär sig hantera sin nya situation och finner mening och begriplighet. Genom en känsla av sammanhang kan patienten få en ökad livskvalitet. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa faktorer som påverkar patientens livskvalitet efter en amputation av nedre extremitet på grund av diabetes eller kärlsjukdom. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl, där inklusionskriterierna var amputation av nedre extremiteter som genomförts på grund av diabetes eller kärlsjukdom. Studierna skulle vara publicerade under de senaste 20 åren. Resultatet är baserat på tretton vetenskapliga artiklar. Efter analys framstod olika faktorer som påverkade livskvaliteten. Dessa har delats in i tre teman och fem subteman. Teman var påverkan på självständigheten, påverkan på det sociala livet samt hinder som påverkar livskvaliteten. Påverkan på självständigheten uttrycktes i form av att kunna förflytta sig själv genom användandet av antingen protes eller rullstol, boendeformen samt att kunna utföra dagliga aktiviteter. Påverkan på det sociala livet innefattade möjligheter till att delta i fritidsaktiviteter och stödgrupper. Hinder som påverkade livskvaliteten för patienterna var upplevelsen av nya symtom (till exempel depression och ångest) samt grundsjukdomens symtom. Utifrån resultatet diskuterades bland annat vikten av att ha en protes för att kunna känna sig självständig och undvika isolering i hemmet, samtidigt som alla patienter inte är i fysisk eller psykisk form för att kunna använda en protes. Diskussionen tar upp patientens allmäntillstånd före amputationen, för att kunna sätta upp realistiska mål kring rehabiliteringen. Vikten av att sjuksköterskan motiverar patienten till rehabilitering samt deltagande i stödgrupper diskuteras, och förslag till vidare forskning