Anhörigvård av personer med demenssjukdom - En litteraturstudie över genusskillnader i upplevelsen och strategier för omvårdnad.

Anhörigvårdare är individer som sjuksköterskan kan träffa på var som helst inom sjukvården. När det är patienten som står i centrum förblir anhörigvårdaren ofta osynlig i detta möte med vården. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva anhörigvårdares upplevelser av att vårda en person med demensjukdom, samt belysa skillnader mellan män och kvinnor som anhörigvårdare. Litteraturstudien baserades på 10 vetenskapliga artiklar. Ett par artiklar innehöll en jämförelse mellan kvinnor och mäns upplevelser, andra handlade om anhörigvården av demenssjuka i allmänhet. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultatet delades in i tre huvudkategorier: Relationen - ett balanserande mellan tidigare minnen och nutida situation, Krav - upplevelse av tillfredsställelse och belastning samt Motstridiga känslor - en central del i anhörigskapet. Resultatet visade bland annat att anhörigvårdares upplevelser kunde bestå av positiva känslor som glädje och stolthet, men också negativa känslor som stress, krav, frustration och sorg. Att vara anhörigvårdare präglades av en pliktkänsla och vilja att beskydda den sjuke. Män och kvinnor visade sig ha olika strategier för att klara av vårdarbetet, samt olika sätt att hantera sina känslor. Resultatet kan bland annat bidra med att belysa sjuksköterskans viktiga roll i att informera och stödja anhörigvårdare i deras vardag, samt bidra med en förståelse för anhörigvårdares betydelsefulla kompetens vid vårdandet