Kommunhälsan i Kalmar – en jämställdhetsanalys

Könsskillnader i vården var ett sedan tidigare välkänt fenomen, exempelvis sökte kvinnor vård, sjukskrevs och rökte mer än vad männen gjorde i tidigare publicerade rapporter. Hur jämställdheten såg ut på Kommunhälsan i Kalmar kommun i det dagliga patientarbetet var den frågeställning som skulle besvaras med detta projekt. Hypotesen var att det fanns könsskillnader i omhändertagandet på Kommunhälsan men omfattningen var okänd. Projektet skulle klargöra om det fanns områden som krävde mer noggrann genomgång och eventuella åtgärder. Kommunhälsan hade år 2008 5 825 individer ansluta där kommunens förvaltningar bidrog med 4 799 individer och de externa bolagen med 1 026 individer. Könsfördelningen på kommunens förvaltningar var 79 % kvinnor och 21 % män samt på de externa bolagen var 52 % kvinnor och 48 % män. För det första undersöktes kontaktmönstret med Kommunhälsan genom att telefonkontakterna med företagssjuksköterskorna registrerades. För det andra undersöktes omhändertagandet på Kommunhälsan genom att konsultationerna med legitimerade medarbetare registrerades. För det tredje registrerades kundens upplevelse av Kommunhälsans handläggning genom en enkät. Sammanlagt ingick 529 patientregistreringar. Metoden var att med ett framtaget formulär för telefonkontakter respektive konsultationer göra och sammanställa registreringar. Dessutom inhämtades patienternas uppfattning om Kommunhälsan med hjälp av en enkät. Det visade sig att män blev färdigbehandlade med enbart den rådgivningen som gavs telefonen i större omfattning än kvinnorna medan kvinnorna däremot fick telefontid till någon annan i det medicinska teamet i större utsträckning än männen. Dessutom framgick det att endast 10 % av telefonkontakterna resulterade i en hänvisning till primärvården. Resultatet av konsultationsregistreringen visade att kvinnor var sjukskrivna 60 % mer än männen. Tidsåtgången för kvinnorna var i genomsnitt 6 minuter längre jämfört med männen. Kvinnorna rökte mer än männen, 17 % respektive 13 %. Från förvaltningarna kom kvinnorna i lägre omfattning 47 % än den totala andelen som var 65 %. Från bolagen kom männen i högre omfattning 22 % än den totala andelen som var 8 %. Bolagen stod för 33 % av konsultationerna men andelen var endast 18 % av alla anslutna. Kvinnorna kom på remiss i 10 % av fallen jämfört med männen 2 %. Kvinnorna fick återbesök i 59 % av fallen medan männen bara fick återbesök i 37 % av fallen. Belastnings- och stressrelaterade diagnoser var 56 % hos kvinnorna och 40 % hos männen. Patientenkäten visade ingen skillnad i kvinnor och mäns uppfattning om Kommunhälsan. Sammanfattningsvis så visade de olika undersökningarna att Kommunhälsans handläggning av sina patienter var förvånansvärt jämställd enligt min uppfattning. Dock fanns det några skillnader som kräver ytterligare eftertanke och uppföljning, exempelvis varför männen oftare blev färdigbehandlade genom enbart rådgivningen i telefonen jämfört med kvinnorna, varför männen sjukskrevs i mindre omfattning än kvinnorna och varför männen mer sällan fick återbesök jämfört med kvinnorna. Dessutom sökte kvinnorna i förvaltningarna mindre än förväntat och männen i bolagen mer än förväntat i förhållande till den totala andelen av alla anställda.Om man skulle vilja utvidga projektet så vore nästa steg att noggrannare registrera diagnoser och yrke, arbetsuppgifter för att därigenom bättre kunna bedöma eventuella könsskillnader inom dessa grupper