Jämförelse mellan traditionell lipidmätning och apolipoproteinkvot vid hälsokontroller inom företagshälsovård

Vid olika former av hälsoundersökningar ingår lipidundersökning som en del i den totala riskbedömningen avseende kardiovaskulär sjukdom. Bestämning av apolipoproteiner diskuteras nu som ett alternativ till traditionell lipidmätning. Flera studier bl.a. AMORIS och INTERHEART har visat att kvoten apolipoprotein B/ apolipoprotein A-1 (”apokvoten”) är en oberoende och starkare riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom än de traditionella parametrarna LDL- och HDL-kolesterol då apokvoten inkluderar de mest aterogena ”small dense” LDL-partiklarna. Detta underlättar riskbedömningen speciellt hos diabetiker eller personer med metabola syndromet. Kritikerna menar dock att apokvoten inte förutsäger risken bättre än traditionell lipidmätning samt pekar på att det saknas interventionsstudier och riktlinjer. Denna studie syftade till att jämföra eventuell skillnad i utfall avseende identifiering av riskindivider för hjärt-/kärlsjukdom vid mätning av apokvot jämfört med traditionell lipidmätning med totalkolesterol kombinerad med Score vid hälsokontroller inom företagshälsovården och också jämföra eventuella för- och nackdelar med respektive metod. I den lilla grupp på 57 personer som undersöktes identifierades med den traditionella mätningen 6 personer och med apokvotmätningen 8 personer där fortsatt utredning ansågs indicerad. 5 av dessa sammanföll i de båda grupperna. Några av fördelarna med apokvot är att provet inte behöver tas fastande, att analyserna är internationellt standardiserade och att prov kan tas oberoende av typ av lipidrubbning och vid TG-värden upp till 10 mmol/l. Däremot tar det några dagar att få provsvaret vilket gör att ett viktigt diskussionsunderlag faller bort vid besöket för hälsokontroll. Vid denna undersökning föreföll apokvoten identifiera liknande riskindivider som den traditionella metoden med totalkolesterol men i studien framkom låg sensitivitet och lågt prediktionsvärde för kvoten vid jämförelse med totalkolesterolvärdet. Slutsatsen blev att det för primärprevention och riskskattning avseende kardiovaskulär sjukdom, liksom tidigare, gäller att ta en noggrann anamnes med genomgång av livsstilsfaktorer kombinerad med viss provtagning där lipidbedömning är en del i den totala bedömningen. Riskvärderingsinstrument som t.ex. Score får ses som ett hjälpmedel vid screeningen men kan inte ersätta den individuella kliniska bedömningen. Det pågår en mängd studier inom området men i avvaktan på interventionsstudier samt nationella riktlinjer för bl.a. gränsvärden får sannolikt apokvoten ses som ett komplement till nuvarande provtagning t.ex. vid förhöjt totalkolesterol eller andra riskfaktorer. Vid ett eventuellt snabbtest avseende apokvot i framtiden blir förmodligen också användningsområdet större