Skönlitteratur i undervisning. En kvalitativ studie om hur lärare använder skönlitteratur i undervisning i årskurs 1-3

Sammanfattning Syftet med vår studie var att öka kunskapen om hur några verksamma lärare använder skönlitteratur i undervisning i år 1-3. Vi ville ta reda på lärarnas uppfattningar om skönlitteraturens betydelse för barnens utveckling. Vårt syfte var även att undersöka hur lärare skapar en god läsmiljö, hur han/hon väcker läslust hos sina elever samt hur lärare och elever samtalar om böcker som de har läst. I vår studie använde vi oss av sociokulturell teori. Stödet för det hämtade vi hos flera kända forskare med Vygotskij i spetsen. En central tanke i sociokulturell teori är att barnet utvecklas och lär sig i samspel med andra och framför allt med vuxnas hjälp. Samtidigt anses det att språk och kommunikation är viktiga redskap för att lärande och reflektion ska ske – något som är relevant i skolans värld. Genom kvalitativa intervjuer med sex verksamma lärare fick vi empiri för vår studie, som vi sedan bearbetade och analyserade. I resultat vi fick fann vi att alla pedagoger anser att skönlitteratur har stor betydelse för barns utveckling på många olika sätt. De anser att skönlitteratur är viktigt för språkutveckling, bearbetning av egna problem, men även att det är ett bra redskap att sätta igång fantasi och skapa en bättre förståelse för andra kulturer och andra levnadssätt. Vi fann att lärarna värderar läslust som avgörande för att få eleverna engagerade i bokens värld. För att levandegöra detta använder de sig framför allt av högläsning, bokprat och boksamtal. Även en stimulerande miljö med massor av tilltalande, lättåtkomliga böcker anses spelar stor roll. Som svårigheter i arbetet med skönlitteraturen nämner lärarna tidsbrist, dålig ekonomi och även borttagna skolbibliotekarietjänster