Idrott och hälsa - ett ämne för alla?

Syfte: Det övergripande syftet med vår studie är att undersöka hur lärare i idrott och hälsa i grundskolans senare år, förhåller sig till elever som inte deltar i den ordinarie undervisningen samt vilka metoder lärarna använder sig av för att få med sig eleverna.Vi har i föreliggande studie särskilt inriktat oss för följande frågeställningar: Hur förhåller man sig som lärare i idrott och hälsa till elever som inte deltar i den ordinarie undervisningen och uppfattar man dem som ett problem? Hur motiverar läraren dem att delta och vilket innehåll och arbetssätt använder man sig av? Hur har läraren i idrott och hälsa förändrat sin uppfattning kring dessa elever över tid? Metod: I föreliggande studie har undersökningsmetoderna varit av både en kvantitativ och kvalitativt inriktad ansats där datainsamling och analys syftar till att öka förståelsen för de fenomen som studeras. Både det kvalitativa som kvantitativa tillvägagångssättet lämpar sig för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Huvudfokus ligger emellertid på den kvalitativa undersökningen, dvs intervjuerna. Enkäterna ger en bild av hur det ser ut på de utvalda skolorna men det är genom intervjuerna som vi verkligen får fram idrottslärarnas tankar, uppfattningar och åsikter. Resultat: Lärarna i studien anser sig ha ett flexibelt förhållningssätt till elever som inte deltar i den ordinarie undervisningen. Man vill visa förståelse och vara lyhörd för elevens situation och försöker hitta lämpliga lösningar. Lärarna känner ansvar gentemot dessa elever men att ansvaret innefattar fler personer. Hur många elever/klass som inte deltar kontinuerligt i den ordinarie undervisningen varierar. Det visar sig att majoriteten av lärarna har en elev/klass som inte deltar regelbundet och det finns också flera lärare som har 2 elever/klass som inte deltar i önskad utsträckning på idrott och hälsa lektionerna. De flesta lärarna i denna studie anser att det är ett problem. Det föreligger många olika orsaker till varför icke deltagande elever uppfattas som ett problem. Allt ifrån hinder, alltså givna förutsättningar som tid och storlek på elevgrupper, till att läraren upplever press både uppifrån och utifrån att eleven skall bli godkänd. Men det finns också ett antal lärare som anser att det inte är ett problem, eftersom man upplever att det handlar om ytterst få elever som inte deltar i den ordinarie undervisningen. En stor del av lärarnas motiveringsarbete utgörs av relationsskapande strategier som samtal och positiv feedback, där ett förtroende sakta men säkert byggs upp mellan lärare och elev. Merparten av idrottslärarna anser sig vara flexibla i sitt sätt att arbeta för att tillgodose icke deltagande elevers kunskap. Innehållsmässigt handlar det om alternativa aktiviteter som gym, promenad eller delar av en tänkt aktivitet. I vissa fall gör eleven även teoretiska uppgifter ur en lärobok. Individuella lösningar samt vikten av att skapa relationer tycks vara lärarens metoder att rå på problematiken. Flertalet av de undervisande lärarna i idrott och hälsa beskriver att någon form av förändring har skett. Det kan röra sig om vikten av att eleven skall få positiv upplevelse med hjälp av ett flexibelt tänkande istället för att alla i klassen måste göra samma sak. Förändringen kan även handla om insikt och förståelse kring elevens problematik, vilken tidigare var mer ointressant samt att det gäller att arbeta långsiktigt. Det finns också ett antal lärare i denna studie som förklarar att man inte ändrat uppfattning om dessa elever över tid