Att bryta tystnaden - En kvalitativ studie om stödgruppsarbete med barn och unga som växt upp med föräldrar som har alkohol och drogmissbruk

En beskrivande och problematiserande studie om stödgruppsarbete som metod i socialt arbete. I studien beskrivs fem olika verksamheter som arbetar med barn som har växt upp med missbruk i familjen. I studien beskrivs hur de professionella, stödgruppsledarna ser på och arbetar med den problematik som kan finnas hos barn som växer upp med missbruk. Den handlar om hur stödgruppen hjälper barnen och de unga, hur olika förutsättningar i de intervjuades verksamheter påverkar arbetet samt vilken betydelse ledarnas egen roll har i stödgruppsarbetet. Stödgruppledarnas uppfattningar har kopplats till forskning och teorier om barn som växer upp med missbruk, teorier för socialt arbete samt tidigare forskning på området stödgrupper. Slutsatserna av resultat och analys är att det finns många olika sätt man kan bedriva stödgruppsarbete på och att olika förhållningssätt till problematiken kan ha betydelse för arbetet. Det finns mycket likheter i grunden för stödgruppsarbetet oavsett arbetsmodeller och även ålder på deltagarna. Förutsättningar för stödgruppsarbetet kan till viss del styra arbetets upplägg samt eventuellt val av modell. De intervjuade stödgruppsledarnas uppfattning är att stödgrupp hjälper barn och unga som växt upp i familjer med missbruksproblematik att få möjlighet att bryta tystnaden kring missbruk vilket kan befria dem från de känslor av skam och skuld som alkoholmissbruket i familjen framkallat hos dem. Stödgruppsledarna beskriver att det viktigaste i deras roll som ledare är att ansvara för gruppen och dess deltagare och stödja till berättande genom att lyssna och bekräfta. Deras uppgift är också att tillhandahålla deltagarna med kunskap och information kring problematiken så att deltagarna får en ökad förståelse för sin situation och förhoppningsvis utökad förmåga att hantera sin verklighet på ett mer framgångsrikt sätt