Socialtjänsten och kommunikation genom tolk

Idag är kommunikation genom tolk vid olika myndigheter ett vanligt förekommande företeelse tack vare att det bor många människor med ett annat språk än svenska som modersmål. Syftet med min uppsats är att studera om och i så fall hur språkproblemet påverkar klienternas ärende när man vänder sig till socialtjänsten och behöver anlita tolk. Frågan uppsatsen försöker ge svar på är hur språkproblemet upplevs av parterna, hur de ser på tolkens medverkan och hur nöjda eller missnöjda de är med tolken. Jag har använt mig av kommunikationsteorin och särskild Habermas teori om kommunikativ handlande. Studien är utförd enligt den kvalitativa intervjumetoden. Jag har intervjuat fyra socialsekreterare, fyra klienter och tre tolkar. Jag talar kurdiska själv och därför har intervjuerna med klienter och tolkar gjorts på kurdiska för att förebygga språkproblem. För analysen av intervjuerna har jag använt mig av Ad hoc metoden, alltså alla de fem kategorierna i framställandet av intervjuerna. Resultatet av studien visar på att språkproblemet upplevs mycket betungande för klienterna och att det i vissa fall kan medföra rättosäkerhet. De medverkande upplever alla att användandet av tolk på ett eller annat sätt inverkar på mötet. Inkompetenta tolkar nämns som en fara för rättssäkerheten. Annars ses inte tolkens närvaro som negativt av tolkanvändarna. Alla är också överens om att tolken är en nödvändighet för en grundförståelse. Uppsatsens slutsats är att språkproblemet i sig är en försvårande omständighet i kontakten med myndigheter och att tolkens medverkan som brobyggare mellan två parter är av avgörande betydelse för mötet. Kompetenta och kvalificerade tolkar är utsättningen för förståelsen mellan parterna