Anhörigstöd i förändring - en studie om anhörigstöd i äldreomsorgen

Idag är mer än en miljon svenskar omsorgsgivare för närstående och hjälpen från anhöriga överlappas ofta av den offentliga omsorgen. Många anhöriga klarar sitt åtagande på egen hand, men åtskilliga uttrycker också behov av offentligt stöd. I lagens nuvarande form är socialnämnden inte skyldig att tillhandahålla stöd och avlastning. Ett förslag om lagförändring till tvingande text ligger ute på remiss. Inom socialt arbete och särskilt inom äldreomsorgen är det mer regel än undantag att olika yrkesprofessioner möter anhöriga. Jag valde därför att titta närmare på stödet till anhöriga i mitt examensarbete. Kontakter knöts med anhörigkonsulenterna i stadsdelarna Frölunda och Tynnered som tillsammans driver projektet anhörigstöd i samverkan. Studiens syfte var att få en uppfattning om hur projektet mottagits hittills samt effekterna av detta. Det som studien ville finna svar på var med utgångspunkt från följande frågeställningar: • Hur beskrivs anhörigstöd utifrån profession och verksamhet? • Vilken samverkan sker mellan personal och anhöriga samt mellan olika instanser? • Vilka incitament behövs för att upprätthålla och utveckla anhörigstödet? En enkät har besvarats av 86 informanter på ett tjugotal olika enheter inom kommun och landsting. Informanterna representerar ett flertal olika yrkesprofessioner. Framgångsfaktorer för projektet är att anhöriga blivit synliggjorda på olika sätt. Framför allt har enheterna enskilda anhörigsamtal, anhörigträffar samt anhörigombud. Samverkan sker direkt med anhörigkonsulenterna eller indirekt genom att informera om deras verksamhet. Nya arbetssätt/rutiner är genomförda kring enheternas arbete med anhörigstöd. Hindrande faktorer är att personalen inte anser sig ha tillräcklig med tid för att ge ett bra stöd. Även anses det svårt att nå vissa anhöriga och erbjuda stöd, exempelvis anhöriga med annan språkbakgrund än svenska samt anhöriga som vårdat länge