Blev det till hjälp? Kuratorns psykosociala arbete med föräldrar till dödfödda barn

Att mista ett barn redan innan det är fött är en traumatisk upplevelse för föräldrarna. Andelen av intrauterin fosterdöd dvs. dödfödda barn födda efter graviditetsvecka 28 är ca 3-4/1000 av födda i Sverige. Den bakomliggande orsaken är ofta okänd. Syftet med studien är att beskriva och analysera arbetsmetoden avseende kuratorns psykosociala arbete med föräldrar som fått ett dödfött barn. Ytterligare syften är att undersöka om föräldrarna upplevt att de blev hjälpta av behandlingskontakten samt att ge kuratorerna mer kunskapsunderlag att utveckla arbetet/metoden. Frågeställningarna är: Hur föräldrarna upplever sin livskvalite idag? Vad interventionerna har betytt för föräldrarna som har fått kuratorshjälpen? Vad var bra och vad var mindre bra/dåligt avseende kontakten med kuratorn? Finns det förslag på förbättringar i arbetet? Genom kvalitativa intervjuer med mödrar och fäder som fått ett dödfött barn genomfördes denna studie. Urvalet var föräldrar som fått ett dödfött barn år 2001 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg (Östra sjukhus och Mölndals sjukhus). Det genomfördes nio intervjuer som omfattade 14 föräldrar. Det framkom i intervjuerna att alla upplevde att de hade en god livskvalite idag. De har bearbetat sorgen, upplever att de blivit hjälpta och fått en professionell behandling i sitt kris- och sorgearbete av kuratorn. Man kan inte dra för långtgående slutsatser om vad som påverkat deras rehabilitering av förlusten av barnet, då det finns många faktorer som är avgörande i en människas liv som kan ha påverkat deras förmåga att rehabilitera sig. Dock visar resultatet att kuratorsinsatsen varit professionellt med väl anpassade metoder i kombination med stor kunskap, erfarenhet, empati och personlig beredskap. Föräldrarnas förslag på förbättringar är att, bli kallade på uppföljningssamtal efter avslutad kontakt samt att paren i någon del av processen blir erbjudna enskilda samtal. Under studien har det växt fram övriga förslag på förbättringar. Det är att erbjuda föräldrarna någon form av nätverksmöte om de önskar. Syftet är att inventera vilket stöd som omgivningen kan utgöra samt att de närstående blir delaktiga och inte främmande för den sorg som föräldrarna uppvisar. Ett annat förslag är att det särskilt noteras i metoden, vikten att vara uppmärksam på eventuella barns situation i familjen. Till sist förslag om att det görs en utvärdering i varje enskilt fall i samband med sista uppföljningssamtalet och att det framarbetas ett material för det ändamålet