Kan man verkligen använda sig av populärlitterära texter i svenskundervisningen? - en undersökning av ett urval noveller i Frida och Starlet 2007

Inledning Litteraturläsning har länge spelat en betydande roll i svenskämnet. I dagens kursplan i svenska för grundskolan står att elever bör ges möjlighet att ”uppleva och lära av skönlitteratur” och att: ”litteraturen har stor betydelse för den personliga identiteten.”1 Det talas dessutom om det vidgade textbegreppet, som innebär att elever inte endast skall läsa och bearbeta skönlitterära texter ur traditionellt utvalda böcker, utan även använda sig av andra slags texter från olika medier. I äldre kursplaner har dock ambitionerna sett något annorlunda ut: Litteraturläsningen både i och utanför skolan bör inrikta elevernas intresse på värdefulla böcker, som kan främja personlighetsutvecklingen och ge tillfälle till samtal om sådant som är väsentligt för unga människor. Den bör också sikta till att bibringa eleverna goda läsvanor och motverka lockelser, som en del lättillgänglig och smakförsämrande litteratur ofta utövar.2 Denna lättillgängliga och smakförsämrande litteratur som det talas om ovan tillhör med största sannolikhet motsatsen till den kanoniserade ”finlitteraturen”, alltså vad man brukar kalla populärlitteratur. Än idag finns det dock lärare som rynkar på näsan åt detta slags litteratur och därmed utesluter den från sin undervisning