Historiemedvetande – begreppets genomslagskraft på tre stadier

1. Inledning När kunskapsförmedling och utbildning förekommer i skolan eller vid andra institutioner är det viktigt och nödvändigt att välja ut och organisera den kunskap som skall läras ut.1 Vad som styr vilken kunskap som skall förmedlas är läroplanen och de olika kursplaner som är inräknade därunder. Utifrån ett historiskt perspektiv kan det skönjas både större och mindre förändringar beträffande läroplanen samt kursplanerna. Ur historisk synvinkel med avseende på läroplaner i ämnet historia finns en rad faktorer som skulle kunna utgöra grunden i en c-uppsats. Arbetet med att utveckla en kursplan är en process där många variabler samverkar. Det som jag i ett inledande skede av uppsatsen intresserade mig för var att försöka reda ut ett begrepp som jag tidigare hört talas om i min utbildning. Jag har valt att studera begreppet historiemedvetande eftersom detta begrepp varit en del av didaktiska diskussioner under min tid på lärarutbildning samt är en av de mest centrala delarna i kursplanen. Förmodligen finns det flera anledningar till att begreppet historie-medvetande finns i kursplanerna, en anledning är att det ligger en teoretisk diskussion bakom detta begrepp. Därför kommer jag som en del i denna uppsats att redogöra för den didaktiska diskussionen kring begreppet historiemedvetenhet. Vidare följer en närmare studie av kursplanerna i historia med perspektiv utifrån begreppet historiemedvetande. Den tredje delen i uppsatsen är en empirisk studie av läroböcker med utgångspunkt ifrån hur historie-medvetande avspeglar sig. Genomgående i samtliga delar kommer begreppet historiemedvetande att knytas till Jeismanns definition. Jeismann är en tysk historiedidaktiker som lanserade begreppet historiemedvetande i en artikel år 1979. Denne historiedidaktiker delar upp begreppet i fyra punkter, vilka kommer behandlas och användas mer ingående framöver