PAPPOR I KRIS-EN SAK FÖR VÅRDEN?

Syftet med föreliggande studie är att kartlägga och analysera pappors psykiska hälsa samt val av stress- och copingstrategier i samband med att deras barn insjuknat i långvarig kronisk sjukdom. Jag avser att göra jämförelser mellan papporna för att se om det finns skillnader i användandet av copingstrategier beroende på när sjukdomen uppträder, barnets ålder, pappornas utbildningsnivå, etnicitet osv. Mitt intresse är också att undersöka om dessa pappor känner sig nedstämda eller deprimerade utifrån att deras barn är sjukt eller om det finns andra faktorer som påverkar pappornas psykiska hälsa. Totalpopulationen bestod av 120 pappor till barn och ungdomar (födda 89- 06) diagnostiserade med inflammatoriska mag- tarmsjukdomar. 52 pappor deltog i studien. Alla barnen är aktuella på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Testbatteriet bestod av formulären Self Rated Health, Brief Cope samt Becks Depression Inventory. Resultatet av studien innebär att papporna inte verkar särskilt deprimerade utan att de till och med visar en lägre grad av depression än genomsnittet av medelålders personer i Sverige idag. De flesta av papporna verkar ha en god hälsa, hälften av papporna tycker att barnets sjukdom påverkar dem inget eller ganska lite, och hälften uppfattar tvärtom att det betyder ganska mycket för deras övergripande psykosociala situation. Papporna uppger vidare att det finns andra faktorer som påverkar deras livssituation, som arbetsliv, fysisk hälsa och relationer. Gällande copingstrategier är den mest använda strategin accepterande, tätt följt av aktiv coping, planering och positiv omtolkning. Den i studien minst förekommande copingstrategin är bruk av alkohol och droger