- En studie ur ett svenskt perspektiv

Bakgrund och problem: Antagandet om fortlevnad ses i redovisningspraxis som en självklarhet. Problemet är att tillämpningen av fortlevnadsprincipen inte alltid ger en rättvisande bild av bolagets ställning. Dessutom sker stora förändringar i reglering och normgivning utan att principen tas upp till diskussion. Syfte: Uppsatsens syfte är att utvärdera redovisningsprincipen going concern. Syftet är dessutom att beskriva hur principen skildras i redovisningsteorin, i de svenska regelverken samt försöka ge en bild av begreppets status i nutida svensk redovisningspraxis. Vi kommer även att utvärdera going concern som bedömning samt dess relevans ur ett redovisnings- samt revisionsperspektiv. Vi kommer även att diskutera vilken effekt denna bedömning har för bolagets olika intressenter. Avgränsningar: Vi kommer i vår uppsats huvudsakligen behandla frågan om going concern för icke-noterade svenska företag. Utländska förhållanden och exempel tas upp och diskuteras för att ge en bild av alternativa synsätt, men inte i syfte att ge en fullständig bild av going concern internationellt. Metod: Vi har genomfört en kvantitativ studie av 101 konkursade aktiebolags årsredovisningar. Dessutom har kvalitativa intervjuer med såväl teoretisk som praktisk expertis inom redovisningsområdet genomförts. Djuplodande studier av regelverk och redovisningsteoretisk litteratur har utgjort referensramen för vår uppsats. Resultat och slutsatser: Fortlevnadsprincipen har i nutida praxis ingen betydelse. Principen skulle behöva formuleras om för att återfå sin relevans i praxis. Dessutom finns det behov av en mer detaljerad redogörelse av en kvalitativ bedömning av företagens förutsättning till fortsatt drift i årsredovisningen. Förslag till vidare forskning: Det skulle vara intressant att titta djupare på samtliga grundläggande principers ställning och tillämpning i dagens praxis. Vi skulle även gärna se att det gjordes en jämförande studie mellan de skilda redovisningsteorier som ligger till grund för svensk normgivning respektive IASB:s normgivning