Event analysis and feedback as intervention techniques to stimulate activity for safe and healthy work

The general aim of this licentiate thesis was to contribute to the research-based knowledge about working-life interventions for improved safety and health. Interventions were made among Swedish fishermen (problem: high incidence of occupational injuries) and white-collar computer workers (problem: high prevalence of musculoskeletal illness). Earlier research has indicated that psychological factors such as risk acceptance might counteract activity in safety work among fishermen. In order to test the validity of this in Swedish fishery, a pilot questionnaire study was conducted using a convenience sample (n=92) of Swedish fishermen. The results suggested that although fishery is one of the occupations where injuries are most common (62% of our sample reported experience from injury related events), the perceived risk level was not high. The respondents tended towards high perceived manageability of risks, low degree of fatalism, moderate degree of risk acceptance and relatively high self-reported activity in safety work. Perceived manageability of risks, but not injury/near-injury event experience, perceived personal risk, risk acceptance or fatalism, was (positively) associated with activity in safety work. The intervention in fishery was based on participative principles and used researcher-led group-discussions of occurred events during work, where group members was or could have been injured, as a method. It had as a main aim to explore and generate learning among participants about how risks could be managed preventively. Since this kind of intervention was a novelty in Swedish fishery, feasibility was also a main issue. The study relied mostly on qualitative data from observations and interviews, but also had a pretest-posttest one group quasi-experimental design. The studied group had less than ten members, so the statistical power was low. Results suggested that, contrary to intention, the perceived manageability of risks may have decreased during the intervention period. This may reflect that the group discussions made safety problems more explicit and dealt with difficulties associated with preventive work. The questionnaire study as well as observations from the intervention study indicated that experience from actual or potential injury situations did not motivate preventive measures. Another observation was that common events associated with injury risk often were not identified as deviations from the normal. Qualitative information suggested that the intervention was effective in stimulating activity in safety work, but this was not supported by follow-up questionnaire data. The study indicated that, although sensitive to dropout, participative, talk-based safety interventions in fishery are feasible and may be effective. The intervention among white-collar workers was based on feedback methods. The study was a pretest-posttest cluster-randomised controlled study. The effect studied was group-level change in activity to modify working environment or work postures from pretest to posttest. Thirty-six workgroups (304 persons) from 9 organisations participated and were randomised to one of 3 feedback conditions or a control condition with no feedback. The feedback conditions were: Individual feedback to each group member (individual and group-level data), individual feedback to group supervisor (group level data) and to entire groups (group-level data). The feedback information included psychosocial factors, comfort during computer work, musculosceletal symptoms, ergonomic standard of equipment and working-technique. Follow up was 6 months after intervention. For ergonomic aspects, positive effect on modification activity was observed in all feedback conditions. For psychosocial aspects, positive effect on modification activity was observed in the supervisor feedback condition only. The validity of conclusions regarding feedback effects may be limited due to possible negative control group effects and reporting bias. The results suggested that feedback interventions similar to the one studied might, in order to maximize cost-effectiveness, be directed directly to supervisors or managers.Denna licentiatavhandling hade som allmänt mål att bidra till den forskningsbaserade kunskapen om arbetslivsinterventioner för bättre hälsa och säkerhet. Interventioner genomfördes bland svenska yrkesfiskare (problem: hög förekomst av olycksfallsskador i arbetet) och tjänstemän som använde datorer i arbetet (problem: hög förekomst av muskuloskeletala besvär). Tidigare forskning har indikerat att psykologiska faktorer som fatalism och accepterande av risker kan motverka aktivitet för ökad säkerhet bland fiskare. För att pröva giltigheten, bland svenska fiskare, hos sådana slutsatser genomfördes en enkätstudie av pilotkaraktär i ett bekvämlighetsurval (n=92) av svenska yrkesfiskare. Resultaten antydde att skaderisken inte uppfattades som direkt stor, detta trots att fisket är en av de mest skadedrabbade branscherna (62% av vår studiegrupp hade erfarenhet från skadehändelser). Andra tendenser var att man uppfattade möjligheterna att hantera olika riskmoment som goda, att man inte rapporterade hög fatalism eller högt riskaccepterande och att man rapporterade hög aktivitet i säkerhetsarbete. Den uppfattade möjligheten att hantera riskmoment hade positivt samband med aktivitet i säkerhetsarbete. Däremot fanns inga samband mellan erfarenhet från skadehändelser, uppfattad skaderisk, accepterande av risker samt fatalism å den ena och aktivitet i säkerhetsarbete å den andra sidan. Interventionen bland yrkesfiskare var baserad på participativa principer och använde forskarledda gruppdiskussioner av händelser under arbetet, där någon av gruppmedlemmarna blev eller hade kunnat bli skadad, som metod. Målet var att undersöka och åstadkomma erfarenhetsbaserat lärande om hur skador skulle kunna förebyggas. Eftersom denna typ av intervention var en nyhet inom svenskt fiske var även själva genomförbarheten en fråga av intresse. Studien byggde huvudsakligen på kvalitativ information från observationer och intervjuer, men hade även en engrupps pretest-posttest design. Studiens statistiska power var emellertid låg på grund av att gruppstorleken var mindre än tio personer. Resultaten antydde att de uppfattade möjligheterna att hantera riskmoment hade minskat under interventionsperioden. Detta var tvärtemot intentionerna. Detta kan avspegla det faktum att gruppdiskussionerna gjorde säkerhetsproblemen tydligare och att svårigheterna med säkerhetsarbete tenderade att hamna i fokus. Enkätundersökningen liksom observationer under interventionsprocessen indikerade att erfarenhet från skadetillfällen eller -tillbud inte i någon högre grad motiverade preventiva åtgärder. Ytterligare en observation var att vanliga händelser förknippade med skaderisk ofta inte uppfattades som tillbud eller avvikelser från det normala. Kvalitativ information antydde att interventionen hade positiv effekt på aktiviteten i säkerhetsarbete, men detta stöddes inte av enkätdata från eftermätningen. Studien visade att participativa samtalsbaserade interventioner för ökad säkerhet i yrkesfiske är genomförbara och kan vara effektiva. Interventionen bland tjänstemännen var baserad på feedbackmetoder. Studien var en klusterrandomiserad kontrollerad studie. Den effekt som studerades var förändringar på gruppnivå när det gällde aktivitet för att förändra arbetsmiljö och arbetsställningar. Trettiosex arbetsgrupper (304 personer) från nio organisationer deltog och randomiserades till en av tre feedbackbetingelser eller en kontrollbetingelse utan feedback. Feedbackbetingelserna var (1) individuell feedback till varje gruppmedlem (data på individ- och gruppnivå), (2) individuell feedback till respektive grupps arbetsledare (data på gruppnivå), (3) feedback till hel arbetsgrupp (data på gruppnivå). Feedbackinformationen inkluderade psykosocial arbetsmiljö, komfort i samband med datorarbete, muskuloskeletala symptom, ergonomisk standard på arbetsplatsen och utrustningen samt arbetstekniken. Uppföljningen gjordes sex månader efter interventionen. Resultaten indikerade en positiv effekt i alla feedbackbetingelser när det gällde aktivitet för att förändra belastningsergonomiska aspekter av arbetet. För psykosociala aspekter konstaterades effekt endast för feedback till arbetsledare. Validiteten hos dessa resultat kan vara begränsad på grund av negativa kontrollgruppseffekter och bias. Sammantaget antydde resultaten att feedbackinterventioner av det studerade slaget med fördel kan riktas till enbart arbetsledare. Nyckelord: Arbetslivsintervention, arbetsskada, attityder till säkerhet, datorarbete, ergonomi, feedback, participation, riskuppfattning, yrkesfiske