Sjuknärvaro : förekomst och utvecklingstendenser

Sickness presenteeism prevalence and trends Sickness presenteeism, i.e. going to work despite judging one s current state of health as such that sick leave should be taken, was investigated in relation to occupation, work-organisation conditions and background factors. The study group comprised a random sample of 3136 persons, who responded to a questionnaire administered in conjunction with Statistics Sweden s labour market survey of late autumn/turn of the year 2000/2001. Fiftythree per cent reported that they had been present at work on more than one occasion during the preceding year, which represents a substantial increase compared with 1997 (when the figure was 37 percent). The highest rates of sickness presenteeism were found among child minders, compulsory school and preschool teachers, and personnel in the health and welfare sector. For any given health status, there are certain other factors (attendance pressure) that impact on the risk of presenteeism such as having to take up tasks left behind on return to work, time pressure, and insufficient resources for the performance of work. Performance-based self-esteem is a risk factor, as too is poor personal financial situation. Several of the occupational groups with high sickness presenteeism are strongly female dominated, but the effect of gender per se is small. Results are discussed in relation to conceivable health impacts and continued research. Key words: Sickness absenteeism, sickness presenteeism, attendance pressure, health, work conditions, resources, pace of work, control, self-esteem, occupation.Sjuknärvaro, dvs att gå till arbetet trots att man enligt egen bedömning borde ha sjukskrivit sig med tanke på hälsotillståndet, undersöktes i relation till yrke, arbetsorganisatoriska förhållanden och bakgrundsfaktorer. Studiegruppen var ett slumpmässigt urval på 3 136 personer, som besvarade en enkät i samband med SCBs arbetskraftsundersökning senhösten och årsskiftet 2000-2001. Femtiotre procent rapporterar att de varit sjuknärvarande ett flertal gånger under det senaste året, vilket är en kraftig ökning jämfört med 1997 då nivån var 37 procent. Hög sjuknärvaro har främst barnskötare, lärare inom grund- och förskolan och personal inom vård och omsorgssektorn. Utanför dessa sektorer finns bara undantagsvis så höga nivåer. Givet en viss grad av hälsa framträder vissa andra faktorer (närvarokrav) som påverkar risken för sjuknärvaro såsom svårersättbarhet, dvs att man måste ta igen arbete vid frånvaro, tidspress och otillräckliga resurser för arbetets utförande. Prestationsbaserad självkänsla är en riskfaktor liksom svag privatekonomi. Ålder och kön har relativt litet eller inget förklaringsvärde för sjuknärvaronivå. Flertalet yrkesgrupper med hög sjuknärvaro är starkt kvinnodominerade men det finns ingen effekt av kön i sig. Resultaten diskuteras i förhållande till tänkbara hälsoeffekter och fortsatt forskning