Problemlösningsuppgifter som läxa ­ en fallstudie om en undervisningsmetod

Syfte och frågeställningar: Vi hade för avsikt att undersöka användningen av problemlösningsuppgifter i de naturvetenskapliga ämnena. Vårt syfte var att problematisera och kritiskt granska hur lärare kan arbeta med problemlösningsuppgifter, som läxa, i sin undervisning på gymnasiet. Metod: För att nå vårt syfte gjorde vi en fallstudie på hur en gymnasielärare använde problemlösning i sin fysikundervisning. Vi ville även veta vad lärarens rektor, samt en kollega ansåg om arbetssättet och vi intervjuade dem med hjälp av en kvalitativ metod. Till detta gjorde vi också en undersökning av avgångsbetygen för två av de klasser som haft den intervjuade läraren i fysik och jämförde dem med fem andra naturvetenskapliga klasser på den aktuella skolan. Resultat: Läraren använde sig av en problemlösningsmetod som han kallade för "Mönsterlösningar". De innebar att han gav ut svåra problemlösande uppgifter i läxa till sina elever. Han ansåg att eleverna genom arbetssättet framförallt utvecklade ett problemlösande tankesätt, blev bättre i ämnet fysik och blev bättre på att samarbeta. Det negativa med metoden tyckte han var att det tog lång tid att förbereda och framförallt att rätta elevernas uppgifter. Rektorn har själv jobbat med arbetssättet och ansåg att det var nyckeln till att få elever engagerade i matematik och fysik. Han var mycket positivt inställd till att använda Mönsterlösningar, men ansåg att det var en mycket tidskrävande metod. Kollegan ansåg att mönsterlösningar kan främja många elever, men möjligtvis inte gynna de allra svagaste. Han använder inte metoden själv, men tror att det viktigaste för lärare är att de själva känner för sin egen metod. En betygsjämförelse visade på en skillnad mellan lärarens klasser och de övriga naturvetenskapliga klasserna på skolan. Lärarens klasser var bättre i både fysik A och fysik B. Däremot kunde vi inte dra någon slutsats om det fanns en betygsskillnad mellan klasserna i de övriga ämnena