Hedgefonder och svensk fondlagstiftning

Termen fond kan i det svenska språket användas i ett flertal bemärkelser, men gemene man torde dock i första hand förknippa termen med en typ av investeringsinstrument. Kännetecknande för en fond i denna bemärkelse är att det är en kollektiv placeringsform där en grupp investerare går samman och placerar kapital gemensamt. I Sverige får fonder endast erbjudas allmänheten i enlighet med det regelverk som återfinns i lagen (2004:46) om investeringsfonder (”LIF”), vilket i sin tur innebär att de rättsligen måste upprättas enligt en föreskriven modell. Det finns flera typer av fonder och den som regelbundet läser affärspress har säkerligen stött på begreppet hedgefond. Det skrivs nästan dagligen om hedgefondernas avkastning, ägarroll och risker. Hedgefond är dock ett svårbemästrat begrepp som kräver ett visst mått av grundläggande kunskap för att kunna tjäna som informationsbärare, då det kan vara stor skillnad mellan olika typer av hedgefonder. Ställer man en offshorebaserad hedgefond med händelsedriven strategi mot en svensk hedgefond med en investeringsstrategi i begreppets rätta bemärkelse, finner man att de uppvisar helt olika riskstruktur och finansiell funktion. Samtidigt utgör de båda varieteterna med dagens språkbruk hedgefonder. Hedgefonder är möjliga att upprätta enligt LIF och räknas som en typ av specialfonder. Uppsatsens syfte är att utreda hur LIF hanterar inhemska och utländska hedgefonder och för att belysa det svenska regelverket görs en jämförelse med motsvarande reglering i övriga nordiska staterna med undantag för Island