Investor Relations – en jämförande studie mellan nya och gamla branscher.

Bakgrund: Riskkapitalmarknaden är idag global och företagen tvingas konkurrera allt hårdare om kapital. När efterfrågan på finansiell information ökar så tilltar också kvantiteten på information. Företagen måste då profilera sig för att stå ut från mängden och därigenom locka till sig investerare. Internet har som verktyg blivit en utmärkt kanal för att såväl erbjuda som att samla information. Idag ser företagen deras hemsidor som en länk mellan företagsledningen och aktieägare. Funktionen uppfattas numera som en viktig del i företagets kommunikation med finansmarknaden. Frågeställning: Med bakgrund av Internets nuvarande roll som viktig källa i kommunikationen med dess intressenter, kallat Investor Relations (IR), är det av intresse att undersöka huruvida företagen skiljer sig åt i detta arbete. Uppsatsens frågeställning har av den orsaken formulerats enligt följande: Hur mycket information angående Investor Relations publiceras via Internet, och skiljer sig bolagen åt i detta avseende beroende på vilken bransch de verkar i? Syfte: Intentionen med uppsatsen är att ge en bild av svenska företags IR aktiviteter på Internet. Problemformuleringen skall besvara genom att författarna uttalar sig om på vilket sätt arbetet med IR bedrivs, vilka tjänster som erbjuds samt vilka tjänster som saknas för att effektivisera arbetet med IR. Avgränsningar: Undersökningen omfattar endast företag registrerade på svenska börsen. Tonvikten kommer här att läggas på den finansiella informationen som redovisas. Uppsatsen begränsas vidare till kvalitativa aspekter på en nivå där informationen är kvantifierbar och därmed möjlig att jämföra mellan företagen. Metod: Genom ett kvantitativt angreppssätt har en empirisk undersökning genomförts av 40 börsnoterade bolags hemsidor. Företagen har utifrån ett vetenskapligt urval med grund i stockholmsbörsens branschindelning fått representera antingen den traditionella, eller den mer högteknologiska branschen. En checklista bestående av parametrar inspirerade av sekundärdata på området, ligger vidare till grund för undersökningen. Resultatet hänfört till urvalet av företag gör därefter anspråk på att generaliseras till ett nationellt plan. Slutsats: Studien visar att svenska bolag är duktiga på att leva upp till de krav avseende informationsskyldighet som ställs på dem. När det gäller publiceringen av frivillig information uppvisar bolagen en sämre sida. Bolagen uppvisar här en egendomlig attityd i marknadsföringen som visar på klara brister i arbetet med IR på webben. I den mån det existerar någon skillnad mellan branscherna visar denna uppsats på att den traditionella branschen generellt tenderar att redovisa mer information än jämförande dito