Goodwill - En jämförelse av RR 1:00 och FAS 142

Bakgrund och problem: Till följd av bland annat uppkomsten av multinationella företag och noteringar av dessa på börsen i London och New York har under de senare decennierna länder som tidigare tillhörde den kontinentala redovisningstraditionen anammat delar av den anglosaxiska. IASB är det organ som huvudsakligen har skött standardiseringen av internationella regler, enligt den anglosaxiska redovisningstraditionen. Svenska redovisningsnormer, som tidigare tillhört den kontinentala traditionen, har under de senare åren anpassats mer och mer till IASB:s internationella regler genom Redovisningsrådets rekommendationer. I dag tillämpas RR 1:00 i Sverige vid redovisning av goodwill som uppstår vid företagsförvärv. Regeln innebär bland annat en årlig avskrivning av goodwill. I USA tillämpas FAS 142, enlig den amerikanska regeln görs inga avskrivningar på goodwill utan ett årligt nedskrivningstest. Skillnaderna mellan den svenska regeln och den amerikanska regeln ger upphov till redovisningsmässiga skillnader som påverkar företag och investerare. IASB har utarbetat ett förslag till förändringar av redovisningen gällande värdeminskning av goodwill. Förslaget innebär bland annat att de årliga avskrivningarna ersätts av ett årligt nedskrivningstest. Om detta förslag införs skulle den europeiska redovisningen av goodwill och därmed den svenska närma sig de amerikanska redovisningsreglerna. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka skillnader som kan uppstå på resultatet vid tillämpning av RR 1:00 Koncernredovisning gentemot tillämpningen av FAS 142 Goodwill and Other Intangible Assets och om en harmonisering av de båda vore önskvärt. Vidare är syftet att undersöka vilken av rekommendationerna, FAS 142 och RR 1:00, som ger upphov till den mest rättvisande redovisningen av goodwill. Avgränsningar: Uppsatsen har begränsats till att endast gälla redovisning av goodwill som uppstår vid förvärv, enligt RR 1:00 och FAS 142, efter det att posten förvärvats. Uppsatsen behandlar inte heller negativ goodwill. Metod: Primärdata har samlats in genom intervjuer och sekundärdata genom litteratur, artiklar och årsredovisningar. Resultat och slutsatser: De skillnader som finns mellan redovisningsrekommendationerna FAS 142 och RR 1:00 ger upphov till differenser på resultatet då RR 1:00 ger upphov till en årlig resultatpåverkan medan FAS 142 endast leder till resultatpåverkan de år som nedskrivning sker. Harmonisering av redovisning verkar vara önskvärt då det medför en rad fördelar som till exempel jämförbarhet mellan företag på den internationella kapitalmarknaden. Harmonisering kan också medföra nackdelar till exempel för enskilda länder som tvingas implementera regler som inte passar deras ekonomiska situation. Det är dock svårt att avgöra vilken av rekommendationerna, RR 1:00 och FAS 142, som skulle föredras vid redovisning av goodwill, då för- och nackdelar har framförts om båda. Det verkar dock som om en harmonisering av redovisningen är önskvärd oavsett om den mest korrekta regeln införs eller inte. Det framkom olika åsikter från företagsrepresentanterna och revisorerna/redovisningsexperterna om vilken regel som ger de mest rättvisande redovisning av goodwill. Den förstnämnda gruppen ansåg att RR 1:00 ger en mer rättvisande redovisning då FAS 142, enligt dem baseras på mycket subjektiva bedömningar. Revisorerna/redovisningsexperterna verkade dock anse att FAS 142 ger en mer rättvisande redovisning då en årlig test av eventuellt nedskrivningsbehov ger ett mer rättvist värde av goodwill. Förslag till fortsatt forskning: Om IASB:s förslag på omarbetning av reglerna angående redovisning av goodwill införs i Sverige, så vore det intressant att undersöka vilka effekter detta får för företagen och se om de bidrar till de för- och nackdelar som förmodas inträffa