Measuring accessibility in the urban environment : A model to quantify the individual's perception

The term accessibility is a regularly recurring concept in planning, where increased accessibility time and time again has proven impactful regarding how well an area develops. The importance of the concept has resulted in a wealth of research, where many methods have been developed to measure the concept. The wide variety of methods are a result of accessibility being an ambiguous and subjective concept whose definition and meaning may vary significantly from individual toindividual, as well as depending on the context in which it appears. Most of the encountered measurement methods are based on structural accessibility with a clear focus on accessibility to sites in a defined network. This rational and general approach to accessibility tend to ignore individual variations in perception. The aim of the study is, therefore, to develop a model to quantify the concept of accessibility, which in the context of the study is defined as "How well adapted the built environment is for an individual to effectively use, regardless of individual needs". This definition focuses on is on the individual's perceived accessibility of a specific urban environment. The basis for the model consists of seven developed indicators whose aim is to operationalize the concept of accessibility. These indicators are then used in the two different parts of the model, where one part intends to weigh the indicators against each other and the other parts aims to assess a specific urban environment, both parts are entirely based onthe views of the respondent. The model is tested in the framework of project Madendalen, where the municipality of Sundbyberg intends to transform the motorway Enköpingsvägen into an attractive city street. The model is tested by four different respondent groups, each of which possesses a unique and interesting perspective on accessibility. The result of the model test shows that the model works,and measures what it is intended to measure and produces a unique result that has not been encountered in the studied literature. However, the model needs to be further developed to increase its validity. How the model should be developed is explained in the discussion together with suggestions on how the model can be used in practice.Begreppet tillgänglighet är ett regelbundet återkommande koncept i samhällsplaneringen, där ökad tillgänglighet gång på gång visat sig starkt påverka hur väl ett område utvecklas. Begreppets viktiga roll i planeringen har resulterat i en mängd forskning, där ett stort antal metoder utvecklats för att mäta begreppet. Den stora mängden olika metoder grundar sig i att tillgänglighet är ett tvetydigt och subjektivt begrepp vars definition och innebörd kan variera markant från individ till individ, samt beroende på vilken kontext det verkar inom. De flesta påträffade mätmetoderna utgår från strukturell tillgänglighet med stort fokus på tillgängligheten till platser i ett definierat nätverk. Detta rationella och övergripande angreppssätt har lätt en tendens att bortse från individers varierande uppfattning om en plats tillgänglighet. Syftet med studien är därför att utveckla en modell som avser kvantifiera begreppet tillgänglighet, som i studiens kontext definieras som “Hur väl anpassad den byggda miljön är för att en individ, oavsett individuella förutsättningar, ska kunna nyttja den effektivt” , där fokus ligger på individens upplevda tillgänglighet i en specifik stadsmiljö. Till grund för modellen står sju framtagna indikatorer som avser operationalisera begreppet tillgänglighet. Dessa indikatorer används i modellens två separata moment, där ena momentet ämnar att vikta indikatorerna mot varandra utifrån respondentens uppfattning och det andra ämnar att bedöma en specifik stadsmiljö, även där helt utifrån respondentens uppfattning. Modellen testas inom ramen för projekt Madendalen, där Sundbybergs stad avser omvandla motorleden Enköpingsvägen till en attraktiv stadsgata. Modellen testas av fyra olika respondentgrupper, som var och en besitter ett unikt och intressant perspektiv på tillgänglighet. Resultatet av modelltestet visar att modellen i grund och botten fungerar, den mäter det den är tänkt att mäta och producerar ett unikt resultat som inte påträffats i den studerade litteraturen. Modellen behöver dock bearbetas och utvecklas för att öka dess validitet. Hur modellen bör utvecklas tas upp i diskussionen tillsammans med förslag på hur modellen kan användas i praktiken i planeringsprocessen