Artificial turfs and granulates : A material flow analysis in Huddinge municipality

Mikroplaster är ännu ett relativt outforskat område, dess risker för miljö och för människans hälsa är fortfarande till en del okänt. Det finns även relativt lite studier kring spridning av mikroplaster på land, därtill är nedbrytningstiden för plast väldigt lång i naturliga miljöer. Konstgräsplaner är en av de största källorna för spridning av mikroplaster i Sverige, och sker främst i form av granulat som sprids från konstgräsplanerna. I Huddinge kommun, som arbetet har undersökt, finns sju stycken 11-mannaplaner vilka har EPDM-granulat. Syftet med rapporten är att undersöka konstgräsplaner i Huddinge kommun och identifiera samt kartlägga spridning av granulat från dessa. Vad som har undersökts är typ av plast som används, vilken mängd som potentiellt sprids och hur plasten sprider sig. Metoden som har använts är en materialflödesanalys, där inflöde samt utflöde har identifierats samt kvantifierats. Modellens inre systemgräns utgörs av fotbollsplanen och den yttre gränsen består av planens direkt närliggande omgivning, vilket innefattar marken intill planen, omklädningsrum och klubbhus. Systemgränsen har tillämpats på samtliga sju planer. Som underlag för materialflödesanalysen har litteraturstudie och intervjuer genomförts. Tre fältstudier har genomförts, vilka var inventering av område, mätning av granulat i undanröjd snö samt spridning från aktivitet på plan. Utifrån dessa kunde en riskmatris sammanställas, vilken presenterar de potentiella riskerna för de enskilda planerna i olika avseenden. Utifrån riskmatrisen har det konstaterats Källbrinks IP har högst potentiell risk för spridning, och Stuvsta IP har lägst potentiell risk för spridning. Totalt för Huddinge kommun beräknas det årliga inflödet vara 3–4 ton granulat och utflödet vara 5,6–7,2 ton. De utflöden som var möjliga att kvantifiera var aktivitet på plan, snöröjning och spridning till omgivande miljö där snöröjning var det största enskilda utflöde med 2–3 ton årligen som sprids och ej kan återanvändas. Resultaten pekade på att det finns en skillnad i potentiell risk för spridning av granulat mellan de enskilda planerna. Rekommenderade åtgärder är främst att se över uppsamlingsplats för röjd snö och utvärdera risken för spridning till vatten ytterligare.Microplastics are a relatively unexplored subject, its environmental and health risks are still partly unknown. There are relatively few studies regarding microplastics on land, and also the degradation of plastics in nature takes place during a long time. Artificial turfs are one of the biggest sources of microplastics in Sweden, mainly in the form of granulates which spreads from artificial turfs. In Huddinge municipal, which is the location of the study, there are seven football fields which use EPDM granulate. The purpose of the study is to examine the artificial turfs in Huddinge municipal, to identify and map how granulate is spread from these. The study includes type of plastic which is used, the amount which has potential to spread and how the plastic is spread. The method used in the study is a material flow analysis, which identifies and quantifies the inflow and outflow. The inner system boundary of the model consists of the field, and the outer system boundary consists of the fields surroundings, which contains the ground next to the field, the dressing room and the club house. The system boundaries have been applied to all seven football fields. The material flow analysis is based on a literature study and interviews. Three field studies have been performed; inventory of the area, measurements of granulate in cleared snow and granulate spread from field activities. On this basis could a risk matrix be conducted, which presents the potential risks for the different fields in different aspects. Based on the risk matrix it has been found that Källbrinks IP has the highest potential risk of granulate being spread, and Stuvsta IP has the lowest potential risk. In total for Huddinge municipal the yearly inflow is calculated to 3-4 tonnes granulate and the outflow is 5,6-7,2 tonnes. Outflows that were possible to quantify was field activity, snow clearance and granulate spread to surrounding areas. Snow clearance was the biggest single outflow with 2-3 tonnes granulate which is spread and cannot be reused. The results indicate that there is a difference between the individual fields based on the potential risk of granulate being spread. Recommended measures are mainly to review collection sites for cleared snow and further evaluate the risk of spread to water