Utsatthet och stöd på boenden för ensamkommande barn och unga - en studie om upplevelser utifrån boendeform och kön

Syftet med föreliggande studie är att beskriva ensamkommande barn och ungas upplevelse av stöd och utsatthet utifrån boendeform och kön. Vidare är syftet att skapa en förståelse för hur eventuella skillnader i upplevelse uppkommit med hjälp av ekologiskt perspektiv, symbolisk interaktionism och genus. För att uppfylla studiens syfte analyserades rådata från en enkätundersökning genomförd av Region Örebro län och Örebro kommun. Rådatan analyserades först i statistikprogrammet SPSS och sedan med hjälp av ovan nämnda teorier och begrepp. Studiens slutsatser är att ensamkommande barn och unga inom stödboende upplever mer stöd och mindre utsatthet. Eget boende upplever mindre stöd och hem för vård och boende mer utsatthet, jämfört med de andra boendeformerna. Skillnaderna kan förstås genom grad av anpassning till den sociala ordningen, livsstressorer, interaktion, sociala system och olika tolkning av symboler. Vidare upplever flickor generellt mer stöd än pojkar och pojkar upplever generellt mer utsatthet. Detta kan bero på olika normer kring flickor och pojkar