Akademiskt utbyte och internationell migration : En studie av stipendiater inom Svenska institutets stipendieprogram 1997-2015

Akademisk mobilitet är en aspekt av internationell migration, som sällan får samma uppmärksamhet som flykt eller arbetskraftsmigration. Denna mobilitet möjliggörs ofta genom stipendier, och i Sverige är Svenska institutet en av de viktigaste stipendiegivarna. Föreliggande rapport handlar om personer som fått ett mobilitetsstipendium inom Visbyprogrammet. Programmet har funnits sedan 1997 och är inriktat mot länder i östra Europa. Ur ett migrationsperspektiv är dessa stipendiater en intressant grupp vad gäller migrationsmönster och internationella nätverk. Stipendieutdelning är en av många faktorer som är med och formar internationella migrationsflöden. Det innebär att de regler som svenska staten ställer upp för sina stipendier i kombination med Svenska institutets praktiska hantering av samma stipendier påverkar migrationen, då de gör internationell akademisk mobilitet möjlig för vissa specifika grupper. Över tid har Visbyprogrammet gått från att ha en näringslivsfrämjande, biståndspolitisk och tillväxtskapande inriktning till att handla om regionalt samarbete, avspänning och social utveckling. Programmet tillhör alltså tre politikområden, nämligen a) bistånds- och utvecklingsarbete, b) internationaliseringen av den högre utbildningen och c) offentlig diplomati, främjandet av Sverige och svensk ekonomi. Inom existerande forskning är det mycket ovanligt att ovan nämnda politikområden relateras till varandra. Studiens utgångspunkt är dock att relationen dem emellan är grundläggande för att förstå Visbyprogrammet. Utifrån detta antagande undersöks fem olika områden. Först och främst i vilken utsträckning stipendiaterna utgör en viktig resurs för ekonomin, politiken eller forskningen i sina hemländer (1), i vilken mån stipendiaterna fortfarande är förbundna med Sverige och det svenska samhället eller till och med är bosatta i Sverige och verksamma på svensk arbetsmarknad (2), samt om stipendiaterna flyttat vidare till andra länder och en internationell arbetsmarknad (3). Därutöver undersöks även i vilken utsträckning stipendierna skapar ett utbildningskapital, ett språkligt kapital och ett svenskt symboliskt kapital (4), samt hur stipendiaterna själva värderar sin stipendievistelse och de primäramotiven för att söka sig till Sverige (5). Som underlag för den aktuella studien genomfördes en enkätundersökning med tidigarelångtidsstipendiater inom Visbyprogrammet. Enkäten innehöll 34 frågor ochbesvarades av total 482 personer. Huvudresultaten är att stipendiatsgruppen harförändrats mellan 1997 och 2015. Från att initialt ha kommit från Baltikum, Polenoch Ryssland, kommer dagens stipendiater företrädelsevis från Ukraina, Rysslandoch Vitryssland. Dessutom har stipendiaternas ämnesinriktning förskjutits frånteknik och naturvetenskap mot samhällsvetenskap och humaniora. Orsaken tilldetta är att ekonomi och tillväxt tonats ned inom Visbyprogrammet till förmånför säkerhetspolitik och bistånd. Ett politiskt formulerat stipendieprogram som Visbyprogrammet och en mediär som Svenska institutet, har därmed en stor betydelseför hur den internationella student- och forskarmobiliteten ser ut och hur den varierar över tid. Ett annat centralt resultat är att stipendieperioden öppnar upp för tre olika livsbanor. Majoriteten av respondenterna flyttade tillbaka till sina hemländer (50 procent)medan mer än en på fyra (27 procent) bodde kvar i Sverige. En nästan lika stor grupp (23 procent) bosatte sig istället i ett tredje land, vanligtvis ett västeuropeiskt land eller USA. Samma mönster syns även om man ser till de länder där respondenterna bott en kortare period efter stipendieperioden. En vistelse i Sverige genererar alltså utbildningskapital som även har ett värde i andra länder. Visbystipendierna fungerar som en viktig del i en såväl socialt uppåtstigande som geografisk mobilitetsrörelse.Den främsta pullfaktorn för att söka sig till just Sverige var dock existensen av stipendierna och den ekonomiska säkerhet de innebär. En övervägande majoritet av stipendiaterna uppskattar att tiden i Sverige har haft en avgörandebetydelse för deras vidare karriär, men också att de har kunnat etablera stabila kontakter mellan Sverige och ursprungslandet