Alternativ för långsiktigt hållbar slamhantering i Tierps kommun : Ett beslutsunderlag

I kommunala avloppsreningsverk renas det inkommande avloppsvattnet för att förhindra övergödning och andra olägenheter i våra vattendrag. Reningsprocessen i konventionella avloppsreningsverk består av tre steg, mekanisk, biologisk och kemisk rening. Reningen är designad för att avskilja partiklar, organiskt material och näringsämnena kväve och fosfor från vattnet. Från reningsprocessen uppstår ett avloppsslam som restprodukt. Utöver de ämnen som avloppsreningsverk är designade att avskilja fastläggs även andra, oönskade, ämnen i avloppsslammet. Sådana oönskade ämnen kan vara patogener, metaller och toxiska föreningar som PCB och PAH. Mixen av näringsämnen och potentiellt toxiska ämnen försvårar en användning av slammet. Det är sedan 2005 inte tillåtet att deponera organiskt material vilket innebär att producenter av avloppsslam behöver hitta en avsättningsmöjlighet för det slam som produceras. Ett vanligt användningsområde för slam i Sverige är att använda det till sluttäckning av deponier. Det slam som produceras i Tierps kommun komposteras idag och används till sluttäckning av en deponi. Arbetet med sluttäckningen är snart färdigställt och därefter är det inte bestämt vad de ska göra med slammet. Syftet med det här examensarbetet var att ta fram ett beslutsunderlag för möjliga användningsområden för slammet som produceras i Tierps kommun. Utöver att hitta möjliga användningsområden har även olika behandlingsmetoder för slam utvärderats med avseende på emissioner av växthusgaser och energibehov. De användningsområden som bedömdes som långsiktigt hållbara var att använda slammet som gödsel på åkermark eller att göra anläggningsjord av det. För att få avsättning för de dryga 7000 ton slam som producerades i Tierps kommun under 2016 till åkermark behöver det spridas på cirka 2300 hektar för att inte överskrida gällande gränsvärden med avseende på max tillförsel av koppar. Lagring var den behandlingsmetod gav störst utsläpp av växthusgaser, 1950 ton CO2- ekvivalenter år-1 . Kompostering gav näst störst utsläpp med 200 ton CO2-ekv år-1 . Torkning genererade inga direkta emissioner av växthusgaser men har störst energibehov, 5900 MWh år-1 . Energibehovet för rötning var näst störst och uppgick till 980 MWh år-1 men den rötgas som producerades hade ett energivärde på ca 2240 MWh år-1. För att få en fullständig bild av klimatpåverkan som de olika användningsområdena och behandlingsmetoderna ger upphov till behövs en expansion av det system som studerats i denna studie. Rekommendationen från denna studie är att fortsätta kompostera slammet och använda det till anläggningsjord eller jordförbättringsmedel