Hur tystnadskulturen kring sexuella övergrepp bibehålls

Den 15 oktober 2017 var startpunkten för #Metoo-rörelsens genombrott på sociala medier, vilken innebar en våg av berättelser från kvinnor om sexuella övergrepp utförda av män. Som följd till denna rörelse började problematiken med sexuella övergrepp diskuteras offentligt. Att många utsatta kvinnor väljer att inte berätta eller polisanmäla sina förövare är ett samhällsproblem som har studerats i denna uppsats. Kvinnorna har inte makten att uttrycka sina känslor och tankar kring sina erfarenheter av sexuella övergrepp och det kan visa på en tystnadskultur. Syftet med studien är att studera denna tystnadskultur som existerar kring sexuella övergrepp mot kvinnor i Sverige. Frågeställningarna som kommer att besvaras är: På vilket sätt existerar tystnadskulturen kring sexuella övergrepp och Hur bibehålls denna tystnadskultur? Detta studeras genom att kvalitativt analysera teman som uppkommer i 57 vittnesmål av kvinnor som berättar om sin erfarenhet av att ha utsatts för sexuella övergrepp genom Facebook och Instagram. Materialet studeras i relation till ett teoretiskt ramverk som innefattar två symboliska interaktionister, Cooley och Goffman, och deras teorier om spegeljaget och stigmatisering. Andra sociologiska teoretiker som används i uppsatsen är Brownmiller, Freire och Noelle-Neumann och deras teorier om rädsla, makt, tystnadskultur, skam och utanförskap. Resultatet som studien har lett till är att tystnadskulturen existerar och bibehålls genom känslor som skam, rädsla och normaliseringen av våldtäktsmyter. Genom detta resultat skapar det en större förståelse för hur man kan identifiera skadliga strukturer och bryta en tystnadskultur