Att sjunga med barn : Tar pedagoger i förskolan hänsyn till barns röstomfång?

Syftet med denna studie är att ta reda på hur stor kunskap förskollärare har om barns röster och huruvida de i praktiken tar hänsyn till barns fysiska begränsningar när det gäller röstomfång vid sångstunder i förskolan. Undersökningen genomfördes på tre olika förskoleavdelningar där tre pedagoger observerades med ljudupptagning när de hade sångsamling med en barngrupp. Därefter intervjuades berörd pedagog. Observationer och intervjuer transkriberades och sammanställdes med färgkoder. Resultaten som framkommit visar att pedagogerna teoretiskt under sin utbildning fått kunskaper om att barns röster har ett begränsat röstomfång och behöver sjunga i högre lägen än vuxna. I praktiken var det dock ingen av pedagogerna som anpassade sångsamlingen till dessa tonområden. En slutsats som dragits i och med denna studie är att det saknas verktyg för pedagoger att hitta rätt tonomfång vid sång med barn, om vederbörande saknar musikinstrument eller annan indikator som visar i vilket tonomfång sången bör sjungas. Musikteoretisk kunskap i relation till barns röster skulle också kunna finnas med på den utvecklingspotentiella önskelistan för pedagoger som sjunger med barn