Flatstickad distanstextil : Formstickad 3D-struktur och fokus på vidhäftningsförmågan hos olika bindningar.

Sjöräddningssällskapet har sedan 1907 räddat liv genom frivilliga sjöräddare. De har en vision om att kunna effektivisera sina räddningsaktioner genom att skicka ut en drönare till olycksplatsen för att få en övergripande bild av händelsen och på så sätt kunna anpassa rätt utrustning och personal. Idén var att konstruera drönarens kropp i form av en textil 3D-struktur, detta skulle underlätta dess användning då den skulle bli flexibel och vid olycksplatsen kunna stuvas undan och förflyttas smidigare. Tanken är att drönaren ska ha en konstruktion som kan blåsas upp och bli styv för att sedan kunna tömmas på luft och bli flexibel. Syftet med denna studie är att ta fram en flatstickad distanstextil som ska fungera som en kropp till en drönare där förhoppningen är att den textila 3D-kroppen ska kunna formstickas som en vinge. I distanstextil skapas luftrum mellan lagren vilket möjliggör att en uppblåsbar konstruktion kan skapas. Genom att variera olika parametrar kan man även ta fram önskade egenskaper som styvhet, form, flexibilitet samt lättvikt. För att skapa en distanstextil som är styv i uppblåst läge krävs en beredning. Trikåvaror är generellt svåra att bereda, därför har studien undersökt olika trikåbindningars förmåga att vidhäfta mot beredningar. Den formstickade distansstrukturen i väfttrikå tillverkades på en flatstickmaskin, där formen skapades genom masköverhängningar. Genom att binda distanstråden på olika nålavstånd kunde ett ovalt tvärsnitt uppnås. För att undersöka olika bindningars förmåga att vidhäfta mot beredningar testades flatstickade 2D-prover. Bindningarna var slätstickning, pikévariant över 2 system, pikévariant över 4 system samt slätstickning med plätering. De olika beredningar som undersöktes var silikonbeläggning, polyuretanfilm, polyetenfilm tillsammans med polyuretanfilm samt en polypropenfilm. Syftet var att hitta en beredning som är lätt i vikt, luft- och vattentät. Ett vidhäftningstest utfördes på bindningarna slätstickning, pikévariant över 2 system samt pikévariant över 4 system med hjälp av en dragprovare för bestämning av de olika bindningarnas vidhäftning mot olika lamineringar. De tre bindningarna i kombination med laminering testades även för luft- och vattentäthet. Studien visar att det finns goda möjligheter att formsticka en flatstickad distanstextil som ska fungera som en kropp till en drönare. Resultatet visar att provkroppen som var stickad med pikévariant över två system samt laminerad med polyuretanfilmen gav bäst resultat vid utfört vidhäftningstest. Vid test av luftgenomsläpplighet visade pikévariant över två system med laminering av polyuretanfilm tillsammans med en polyetenfilm tätast resultat med låg luftgenomsläpplighet. Test för bestämning av vattentäthet visar att den slätstickade varan med en laminering med polyetenfilm och en polyuretanfilm gav bäst resultat.Since 1907, the Swedish Sea Rescue Society has saved lives with the help of volunteer workers. Their vision is to be able to improve their rescue operations with quicker respond times by sending out a drone to the scene of an accident. The idea is to get a comprehensive picture of the scene, so they can adapt the right equipment and personnel for the job. The idea is to create a drone with a textile 3D structure, which would ease use as it would become flexible and easier to remove from the scene of the alarm. The drone should have a structure similar to a stand-up paddle board, where it can be inflatable and become stiff and then be deflated and folded and tucked away. The purpose of this study is to develop a flat knitted spacer fabric that will serve as a body of the drone, hoping that the textile 3D structure can be shaped like a wing. With spacer fabrics, space for air is created between the layers, enabling an inflatable construction to be created. By varying different parameters, one can also develop desired features such as stiffness, shape, flexibility and decrease weight. To be able to create a spacer fabric that is stiff when inflated, a finishing process is required. It is generally hard to find a finishing to a knitted fabric, therefore the study investigates the ability of different bindings on a knitted fabric to adhere to finishes. The shaped spacer fabric was manufactured by weft knitting on a flat knitting machine called Stoll CMS 822 HP. A wing shaped spacer and an oval cross section were achieved in this study. To investigate how the binding affects the adhesion of the finishing, three different bindings of flat knitted 2D- structures were tested. The bindings were: plain fabric (single jersey), pique structure over 2 feeders, pique structure over 4 feeders and plain fabric with plating. The finishing processes that were studied were silicone coating, a polyurethane film, a polyethylene film and a polypropylene film. The aim was to find a finishing with the properties of light weight, air and water tightness. An adhesion test was performed on the bindings plain fabric, pique structure over 2 feeders and pique structure over 4 feeders by a tensile tester to determine the adhesion between the tested bindings and finishes. These test specimens were also tested to determine resistance to water penetration and air permeability. The study shows that it is possible to create a shaped spacer fabric by flat knitting, that will act as the body of a drone. The result of the adhesion test shows that the test specimen with binding pique over 2 feeders and laminated with a polyurethane film performed the best. In the air permeability test the same binding showed the best result but with a lamination of a polyurethane film and a polyethylene film. The test to determine resistance to water penetration showed that the binding plain fabric was the best, with a lamination of a polyurethane film, and a polyethylene film