Samundervisning : En studie av klasslärares och speciallärares syn och erfarenheter av samundervisning och samordnandet av specialpedagogiska insatser för elever som uppvisar läs- och skrivsvårigheter.

Studiens syfte var att undersöka och få mer kunskap om olika lärarprofessioners syn och erfarenheter beträffande samundervisning samt hur specialpedagogiska insatser samordnas för elever som uppvisar läs- och skrivsvårigheter när de samundervisas. Via en kvalitativ ansats undersöktes hur samundervisning mellan klasslärare och speciallärare kunde te sig enligt lärarprofessionerna. I litteratur och forskning råder det en oenighet över vad begreppet samundervisning står för. Jag valde att använda begreppet samundervisning eftersom jag ansåg att det bäst översattes från det engelska begreppet co-teaching, som i forskning specifikt står för samarbetet mellan klasslärare och speciallärare. Den tidigare forskningen gällande samundervisning konstaterar att det finns både fördelar och nackdelar med detta sätt att organisera undervisningen, där en av vinsterna beskrivs vara sociala fördelar såsom ökad gemenskapshetskänsla och ett av hindren beskrivs vara den bristande gemensamma planeringstiden, som resulterar till att specialläraren fastnar i rollen som assistent. Det teoretiska ramverk studien lutar sig på är kritisk pragmatism, som användes för att kritiskt granska samundervisning som fenomen. Jag genomförde semistrukturerade intervjuer med fyra speciallärare och två klasslärare (inom grundskolan) som sa sig samundervisa, helt eller delvis. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av meningskoncentrering och Glasers kodningsprocess. Resultatet från intervjuerna jämfördes i relation till den tidigare forskningen, där jag kunde skönja många likheter. Resultatet diskuterades också relaterat till studiens teoretiska ramverk. Resultatet av studien visade att respondenterna arbetade flexibelt för att möta elevers olika behov och förutsättningar. Vid samundervisning intog vanligtvis specialläraren assistentrollen i klassrummet och hade det huvudsakliga ansvaret för att skapa anpassningar till elever i behov av särskilt stöd, medan klassläraren ledde undervisningen i stort. Flera respondenter beskrev att inom den ordinarie verksamheten erbjöds elever som påvisade läs- och skrivsvårigheter kompensatoriska hjälpmedel, såsom datorstöd med läs- och skrivprogram eller applikationer. Även om målet med samundervisning var att eleverna skulle befinna sig och ta del av den ordinarie verksamheten beskrev respondenterna att viss enskilt stöd ändå behövdes, då främst när det gällde elevers lästräning. Skolledningens roll visade sig vara betydande för att göra samundervisning till en kontinuerlig arbetsform på skolorna. Även vikten av samsyn mellan de samarbetande lärarprofessionerna framlades som ytterst betydelsefull samt att ha klara visioner och förväntningar över vad samarbetet skulle leda till