Where are the women in the history of literature? : A comparative analysis of how female authors are depicted in two editions of Svenska Timmar – litteraturen

This essay examines how female authors are described in the literary canon of two different editions of the Swedish education material on the history of literature: Svenska Timmar – litteraturen. The purpose of this study is to investigate whether the depiction of female authors has changed from the first edition (1991) to the last edition (2012), and how these changes correspond with the curriculums Lgy70 and Lgy11. The study is quantitative as well as qualitative. The quantitative part of the study shows that the percentage of female authors has increased in the 2012 edition. A greater number of female authors are also portrayed with pictures and headings. This increase is partly explained by the new curriculum, Lgy11, which demands that female authors should be included in the history of literature. This was not the case with Lgy70. The qualitative part of the study contains a feminist and gender analysis, examining how a “gender system” produces and reproduces a dichotomy and hierarchy between the sexes, where the male is norm and the female deviates from this norm. This section shows that, despite the increased number of female authors, their portrayal still differs from that of the male authors. For example, the literary work of women is likely to be categorized as “female literature”, which signals that it is not considered as general as the men’s work. This is, in my conclusion, a way to reproduce the gender system of the literary canon.Denna uppsats undersöker i vilken omfattning och på vilket sätt kvinnliga författare framställs i den litterära kanon som förmedlas i två olika upplagor av ett läromedel i litteraturhistoria för gymnasieskolans högskoleförberedande program: Svenska Timmar – litteraturen. Syftet med studien har varit att undersöka om det sker någon förändring mellan den första upplagan 1991 och den senaste upplagan 2012, och hur dessa förändringar förhåller sig till läroplanerna Lgy70 och Lgy11. Målet har varit att blottlägga några eventuella värdeförskjutningar kring kvinnliga författarskap som har ägt rum i gymnasieskolan inofficiella litterära kanon. För att undersöka detta har antalet kvinnliga författare i Svenska Timmar – litteraturen dels beräknats kvantitativt, dels studerats kvalitativt. Den kvantitativa delen av studien visar att andelen kvinnliga författare, och textutrymmet som de upptar, har ökat i upplagan från 2012. Fler kvinnliga författarskap porträtteras också med en egen bild och rubrik jämfört med 1991. Skillnaden beror förmodligen på att läroplanen Lgy11 – till skillnad från Lgy70 – innehåller krav på att kvinnliga författare ska inkluderas i litteraturundervisningen. Den kvalitativa analysen har inneburit att de två upplagorna har lästs från en feministisk och genusteoretisk horisont, med huvudsaklig utgångpunkt i Yvonne Hirdmans teori om hur ett genussystem skapas och upprätthålls genom en dikotomi och en hierarki mellan könen, där mannen uppfattas som norm och kvinnan som avvikande. Den kvalitativa delen av studien visar att även om antalet kvinnliga författare är fler, existerar fortfarande skillnader mellan hur kvinnliga och manliga författare framställs. Kvinnornas civilstånd fokuseras i större utsträckning än männens i båda upplagorna. Kvinnorna föses också ihop i särskilda delar, under rubriker som antyder att det handlar om ”kvinnolitteratur” och inte om allmängiltig litteratur. Sådana strategier bekräftar genussystemets särhållande av könen, istället för att bryta mot det, och som blivande svensklärare är det viktigt att ha insikt om hur den manliga normen fortsätter att prägla läromedel i litteraturhistoria