Låt barnen ta plats : Hur och varför barn bör inkluderas i kommunala planprocesser

En generell utmaning inom samhällsplaneringen är att utföra medborgardialoger som dels säkrar att alla grupper av medborgare får komma till tals och dels att förväntningarna på resultatet är realistiska. En grupp som har svårt att på egen hand göra sin röst hörd i planeringsprocessen är barn. Syftet med uppsatsen är att kartlägga varför och hur inkludering av barn i planprocessen bör ske. Detta med utgångspunkt i Örebro kommuns uttalade mål att öka medborgardeltagande av barn. Barnkonventionen fastställer barns rättigheter och det finns flera aspekter som talar för nyttan att inkludera barn i planeringen. Definitionerna av barnperspektiv och barns perspektiv skiljer sig åt där det förstnämnda innebär att man bedömer och förklarar barns behov medans det sistnämnda tar vara på barns egna erfarenheter genom olika deltagandemetoder. Det finns en betydelse i hur barn utforskar och använder den fysiska miljön kopplat till deras utveckling. Genom beprövade metoder för hur dialog med barn sker på bästa sätt samt hur resultatet ska förvaltas så kan denna betydelse identifieras. Analysverktyget barnkonsekvensanalys (BKA) används inom olika kommuner för att säkra barnperspektivet i planprocesser. Det är ett analysverktyg som med fördel skulle kunna förstärka barnperspektivet i Örebro kommun. Att arbeta med BKA i planprocesser genererar uppenbara fördelar då barns status som medborgare likställs med andra grupper i samhället samt att deras rättigheter säkras. Flera andra sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter gynnas också av utförandet av BKA på både lång och kort sikt för både kommunen, barnen själva och samhället som helhet