Liability without legal basis? : An essay about liability for pure economic loss without legal- or contractual basis

Skadeståndslagen är den generella regleringen för skadestånd i utomobligatoriska förhållanden. I 2:2 SkL regleras det att ersättning för ren förmögenhetsskada enbart utgår om skadan vållats genom brott. Regleringen i skadeståndslagen avseende ren förmögenhetsskada har blivit ifrågasatt av många rättsvetenskapsmän. Praxis från Högsta domstolen utgör en utav de centrala rättskällorna och är därmed gällande rätt i Sverige. Genom att etablera nya förutsättning samt principer har Högsta domstolen undgått lagregleringen i SkL och ersättning har utdömts vid rena förmögenhetsskador trots att det inte förelegat något brott. Uppsatsen kommer bland annat att behandla två rättsfall av betydelse för rättsutvecklingen, vari Högsta domstolen har utdömt ersättning för ren förmögenhetsskada, trots att brott inte förelegat. Rättsutvecklingen på det skadeståndsrättsliga området har i praktiken inneburit att domstolarna kommit alltmer ifrån lagen vid sina bedömningar. Detta kan verka oförenligt med vad som faktiskt stadgas i lag, då lagen ställer upp ett brottsrekvisit för att ren förmögenhetsskada ska vara ersättningsgill. Rättsutveckling på området kan sägas gett upphov till ett nytt område inom skadeståndsrätten, med frågan huruvida rättsutvecklingen genom HD:s praxis ger anledning till en eventuell reform av den nuvarande skadeståndslagstiftningen.