Aktivitet och delaktighet i hemmet och samhället för individer som använder sig utav protes : En kvalitativ studie genomförd i Kiribati

Background: Kiribati has one of the highest rates of diabetes in the world. A major consequence of diabetes is amputation which creates a demand for prosthetic and orthotic services. It is well established that people with amputations who do not have access to a prosthesis experience difficulties with their mobility and participation in society. Aim: To describe activity and participation at home and in the community for individuals who have received a lower limb prosthesis in Kiribati. Method: This study is based on qualitative interviews using a semi-structured approach with seven participants from Kiribati who have been fitted with lower-limb prostheses. Recorded interviews were performed. Results: The study yielded two main categories which led to the participants becoming more independent: the effect of mobility and the importance of relationships. Conclusion: Activity and participation increased in individuals who use a prosthesis as a result of diabetes type 2, compared to those who do not use a prosthesis. Prosthetic use contributes to increased mobility, which affects activity and participation, in turn leading to greater satisfaction in life. Caution should be taken with regard to these conclusions because the gender distribution did not meet the requirements for variation, making it difficult to generalize the results to the population.Bakgrund: Kiribati har en av den högsta prevalensen av diabetes i världen. En stor konsekvens av diabetes är amputation vilket leder till behov av protes- och ortos service. Svårigheter med mobilitet och delaktighet i samhället har visats för personer som är amputerade men inte har tillgång till protes. Syfte: Beskriva aktivitet och delaktighet i hemmet och i samhället för individer som har fått en protes till nedre extremiteten. Metod: Denna studie är baserad på kvalitativa intervjuer och använder ett semi-strukturerad metod. Sju deltagare från Kiribati med nedre extremitets protes deltog. Inspelade intervjuer genomfördes. Resultat: Studien resulterade i två huvudkategorier, effekten av mobilitet och vikten av relationer. Mobilitet möjliggjorde aktivitet och delaktighet vilket ledde till att deltagarna blev mer självständiga. Nära relationer och hjälp från familjen visade sig viktig efter tillgång till protes. Slutsats: Aktivitet och delaktighet ökade hos individer som till följd av diabetes typ 2 använder sig av protes, i jämförelse med dem som inte använder protes. Protesanvändning bidrar till en ökad mobilitet som påverkar aktivitet och delaktighet vilket leder till högre tillfredställelse i livet. Dessa slutsatser skall dock tas med aktsamhet med anledning av att könsfördelningen inte mötte upp kraven på variation, vilket gör det svårt att generalisera resultatet till populationen