Upplevelse att lära sig läsa som tonåring : Tre personers livsberättelser av tiden innan, under och efter träning med Wittingmetoden

Syftet med studien var att undersöka några personers upplevelse att lära sig läsa i högstadieeller gymnasieåldern med Wittingmetoden och ta reda på vad som var framträdande i deras erfarenheter. I studien ingick även att undersöka hur informanternas upplevelser förhåller sig till forskning. Det sociokulturella perspektivet låg till grund för den teoretiska utgångspunkten. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer i livsberättelseform där tre personer fick en konkretiserad ritad livsväg i pappersform innan intervjun för att i förväg skriva ner sina tankar och minnen innan intervjun. Gemensamma temaområden söktes i data vilket resulterade i fyra områden: lärarupplevelse, motivation, självkänsla och upplevelsen av sin läs- och skrivförmåga. I analysen delades områdena in i tre avsnitt: före, under och efter träning med Wittingmetoden. Informanternas livsberättelser visade på att kontakten med läraren, hur denne agerade samt valde interventioner var viktigt för informanterna. Berättelserna visade att lärarkontakten hade stor inverkan på deras lärande. Den påverkade även deras motivation. Vidare var en egen målbild om att läsning var en viktig del för att klara sig i samhället inom olika områden centralt för motivationen samt att andra trodde på deras förmåga att lära. Resultaten visade att upplevelsen av att kunna, samt bevis på utveckling i sin läsförmåga var viktig för självkänslan och gav dem mod att våga mer. En omgivning som visade att de trodde på informanternas kapacitet var också positivt för självkänslan. Genom de områden som trätt fram ur livsberättelserna har betydelsen av interaktion med andra visats vara central för dessa tre informanter. Upplevelserna i livberättelserna kunde knytas till den sociokulturella teorin om lärande