Feeling or symptom? : A critical discourse analysis of anxiety- and depression related conditions on 1177.se

Med hjälp av kritisk diskursanalys har denna studie utforskat hur 1177 Vårdguiden på sin hemsida skriver om ångest- och depressionsrelaterade tillstånd. Syftet med studien är att utifrån tesen att institutioner och samhällskulturen i stort präglas av en patologisk syn på psykiskt lidande belysa, analysera och problematisera om, och i så fall hur, psykiskt lidande genom språkbruket konstrueras och reproduceras som något sjukt och icke önskvärt. Detta har genomförts utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell som kompletterats med teorier kring medikalisering. Analysen resulterade i två identifierade diskurser som benämns “En del av livet” och “Du behöver vård”. Trots att diskurserna inom vissa avseenden har gemensamma drag påvisar de tydliga skillnader i vilken omfattning de normaliserar respektive patologiserar de olika tillstånden. Vidare visar studiens resultat att 1177 kan betraktas som en hegemonisk diskurs gällande psykisk ohälsa och klassificering av denna genom en bristande intertextualitet och återkommande hög grad av modalitet.Using a critical discourse analysis, this study investigates how the Swedish organization 1177 Vårdguiden writes about anxiety- and depression related conditions. The purpose of this study is to illustrate, analyze and problematize if, and in that case how, mental suffering through the use of language is constructed and reproduced as something ill and undesirable, based on the thesis that institutions and the social culture are characterized by a pathological view of mental suffering. This has been carried out from a social constructionist perspective using Fairclough’s three-dimensional model, supplemented with theories about medicalization. The analysis resulted in two identified discourses named “Part of life” and “You need health care”. Although the discourses in some regards showed common features, they show clear differences to the extent that they normalize and pathologize the different conditions. Furthermore, the study’s results show that 1177 may be regarded as a hegemonic discourse when it comes to mental illness and its classification by the lack of intertextuality and recurrent high modality