Is technetium-99m DMSA scintigraphy in children 0-2 years justified when evaluating renal parenchymal damage after pyelonephritis? : Parenchymal damage and complications in relation to cancer risk

Pyelonefrit är en inflammation i njurarna och undersökningen som främst används vid utredning är dimerkaptosuccinat (DMSA)-scintigrafi. Pyelonefrit drabbar framförallt barn och risk finns för njurparenkymskador. Syftet med studien var att utreda om DMSA-scintigrafi efter pyelonefrit hos barn är berättigad. Detta granskades genom att beräkna den generella risken för cancer, specifika riskökningen för njurparenkymcancer, antal upptäckta njurparenkymskador och eventuella könsskillnader. Vetenskapliga artiklar söktes upp via sökmotorn PRIMO. Metoden var retrospektiv med kvantitativ ansats där materialet bestod av svarsutlåtanden från DMSA-scintigrafier på barn 0-2 år med frågeställning njurparenkymskador efter pyelonefrit. Urvalet bestod av 91 barn; 52 flickor och 39 pojkar varav 16 stycken exkluderades. Av de studerade 75 barnen hade sex (8 %) njurparenkymskador, med medelålder på 9,2 månader, och det fanns ingen signifikant skillnad mellan kön och njurparenkymskada (p=0,246). Medelvärdet på given aktivitet gav en effektiv medeldos på 0,69 mSv. Den generella riskökningen vid en DMSA-scintigrafi blev 0,01-0,014 och 0,00019 för njurparenkymcancer. Trots att relativt få barn drabbas av njurparenkymskador, finns ändå risk att drabbas av komplikationer från skadan. Skadorna är därför viktiga att upptäcka. Riskökningen för cancerutveckling och njurparenkymcancer efter DMSA-scintigrafi är mycket låg. Nyttan (att upptäcka njurparenkymskadorna) överväger risken (strålningen), vilket gör DMSA-scintigrafin till en berättigad undersökningsmetod.A dimercaptosuccinic acid (DMSA) scintigraphy is used to test for pyelonephritis, an inflammation of the kidneys with risk of renal scarring. Aiming to investigate if DMSA scan after pyelonephritis in children is justified, we calculated the general cancer risk, the specific increased renal cancer risk, the number of discovered renal scarring and potential differences between the sexes. The method was retrospective and quantitative and data was based on results from DMSA scans of children aged 0-2 years. From the original set of 91 children (52 girls, 39 boys), 16 were excluded. Of the remaining 75, six (8 %) had renal scarring; with an average age of 9,2 months, and there was no significant difference between sex and renal parenchymal damage (p=0,0246). The mean activity from a DMSA scan equaled an effective dose of 0.69 mSv, with general cancer versus renal cancer risk being 0.01-0.014 and 0.00019, respectively. Even though only a few children develop renal scarring, there is still a risk of complications. Renal scarring is therefore important to discover. The increased risk for cancer and renal cancer after a DMSA scan is low. The benefits (discovering renal scarring) are greater than the risk (radiation), making the DMSA scan justified