Klimatlöftena efter Köpenhamn : Nationella utsläppsmål och handlingsplaner som grund för ett nytt klimatavtal

Klimatmötet i Köpenhamn blev omskrivet som ett misslyckande då parterna inte lyckades ta fram ett avtal för att begränsa den globala uppvärmningen till +2°C. Mindre känt är att Köpenhamnsmötet också öppnade för en process där ländernas egna förslag på vad de är villiga att göra för klimatet utgör en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet med att ta fram ett nytt internationellt klimatavtal. Länder uppmanades att skicka in icke-bindande målsättningar som beskriver avseddabegränsningar av de egna växthusgasutsläppen fram till år 2020. Dessa egenförfattademålsättningar, som vi i den här rapporten kallar Köpenhamnslöftena, har inkluderats iklimatförhandlingarna inför nästa stora årliga konferens som hålls i sydafrikanska Durbani slutet av 2011. Köpenhamnslöftena är intressanta för alla som vill förstå den internationella klimatpolitikensutveckling. I den här rapporten erbjuds en översikt av Köpenhamnslöftena baserad på aktuellforskning. Vilka olika slags löften har länderna angett och vad innebär de? Är dessa löftentillräckliga för att rädda klimatet och hur kan de komma att påverka samhällsekonomin? Studien ingår i projektet ”Jämförbarhet av nationella initiativ i en fragmenterad internationellklimatregim” som finansieras av Energimyndigheten