Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation i förskolan : - En kvalitativ intervjustudie

Alla barn har rätt till att kunna kommunicera med sin omgivning. För de barn som inte har det verbala språket kan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation vara en möjlig metod att använda. På så vis underlättas kommunikationen och minskar frustationen. Syftet med undersökningen är att undersöka förskolornas förutsättningar samt pedagogers syn på TAKK och hur det används som metod i förskolans verksamhet. Jag har också ett intresse av att få pedagogernas syn på fördelar samt nackdelar med TAKK. Jag använder mig av en kvalitativ metod där halvstrukturerade intervjuer genomförs. Intervjuerna omfattar fyra pedagoger och en resurs från tre olika förskolor i tre olika kommuner. Genom denna intervjustudien har jag sökt svar på följande tre frågor: Vilka olika förutsättningar finns det för TAKK i förskolan? Hur arbetar pedagoger med TAKK i förskolans verksamhet? Vilka för- och nackdelar ser pedagogerna i användandet av TAKK? Intervjupersoner har valts utifrån deras erfarenheter samt kompetens inom TAKK. Min studie har visat att pedagogerna arbetar på olika sätt samt att de har olika erfarenheter av TAKK. En del pedagoger arbetar med TAKK under hela dagen och en del arbetar med det vid vissa situationer och övergångar. Det beror på hur stort behov barnen har av tecken. TAKK används framförallt för att förtydliga det verbala språket samt att barnen kan göra sig förstådda. Utifrån resultatet har jag förstått att TAKK lett till fler möjligheter än hinder. Sammanfattningsvis är TAKK gynnsamt för alla barn, både de som har kommunikationssvårigheter och en normal utvecklad språkutveckling. Vilket både forskning och litteratur visar på. Däremot finns det inte lika mycket forskning om TAKK för barn med normal språkutveckling som det finns för barn med kommunikationssvårigheter