Person-centrerad vård för personer med hjärtsvikt, ur sjuksköterskors erfarenheter i primärvården : en kvalitativ intervjustudie.

Hjärtsvikt är ett komplext syndrom som förekommer i alla åldrar och ökar hos den äldre befolkningen. Behandlingen och omhändertagandet av personer med hjärtsvikt har under de senaste decennierna strukturerats och förbättrats. Trots detta är hjärtsvikt associerat med ökat behov av sjukhusvård och höga sjukhuskostnader. Många personer med hjärtsvikt i Sverige är underbehandlade och når inte upp till den rekommenderade basbehandlingen. Det finns få hjärtsviktsmottagningar i primärvården, vilket är oroväckande. För att nå en effektiv behandling krävs patientens delaktighet, följsamhet och kunskap vilket möjliggörs med hjärtsviktsköterskans stödjande insatser. Samtidigt finns det lagar som förespråkar exempelvis patientens delaktighet, självbestämmande, tillgänglighet men även samverkan mellan olika aktörer, vilka är viktiga delar för ett strukturerat omhändertagande inom hjärtsviktsvården. Vidare visar forskning att personcentrerad vård främjar patientens delaktighet i sin vård och behandling samt minskar behovet av sjukhusinläggning och därmed sjukhuskostnader. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat med personer med hjärtsvikt i primärvården. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie. Sju sjuksköterskor som arbetade i hjärtsviktsmottagning i primärvården rekryterades i denna studie. Sjuksköterskorna intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys och med en induktiv ansats. I resultatet identifierades sjuksköterskornas erfarenheter i fyra kategorier. Den första kategorin: ”Aspekter i mötet med patienten”, den andra kategorin: ” Patientens delaktighet”, den tredje kategorin: ” Personcentrerad vård som teamarbete” och den fjärde kategorin: ”Journalföringens betydelse för personcentrerad vård”. Först och främst var det viktigt att skapa en förtroenderelation med patienten i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna utgick från patientens berättelse för att identifiera patientens behov och resurser. Det var också viktigt att ha tillräckligt med tid avsatt till varje patient. Sjuksköterskorna betraktade patienten och dess anhöriga som partner i vården och tillsammans kom de överens om en gemensam vårdplan. För att öka patientens delaktighet i sin egenvård gav sjuksköterskorna egenvårdsinformation för att öka tryggheten och förbättra livskvaliteten. Sjuksköterskorna hade även nära samarbete med multidisciplinärt team för att tillgodose patientens komplexa behov. Det fanns dock olika journalsystem i primärvården och i hemsjukvården, vilket kunde försvåra kontinuiteten i vården. Slutsatsen blev att sjuksköterskorna ansåg sig arbeta på ett personcentrerat förhållningssätt vilket också belystes i denna studie. Detta tyder på att vården är på väg mot personcentrerad vård. Sjuksköterskorna främjade patientens delaktighet och arbetade i multidisciplinära team i syftet att tillgodose patientens komplexa behov och öka patientens trygghet, förbättra livskvalitet samt förebygga onödiga sjukhusinläggningar.Heart failure is a complex syndrome that occurs in all ages and mostly increase in elderly population. The treatment and disposal of people with heart failure has been structured and improved in recent decades. Despite this, heart failure is associated with an increased need for hospital care and high hospital costs. Many people with heart failure in Sweden are under-treated and do not reach the recommended basic treatment. It is worrying that there are few heart failure office visits in primary care. In order to achieve effective treatment, the patient's involvement, compliance and knowledge are required, making it possible to support the heartfactor's supportive efforts. At the same time there are laws that advocate, for example, patient participation, self-determination, accessibility, but also interaction between different actors, which are important elements for structured care in heart failure. Furthermore, research shows that person-centered care promotes patient involvement in their care and treatment as well as reducing the need for hospitalization and thus hospital costs. The aim of this study was to illuminate nurses' experiences working person-centered with heart failure in primary care. The method used was qualitative and the design was an interview study. Seven nurses who worked in nurse-led heart failure clinics in primary care participated in the study. Nurses were interviewed, using a semi-structured interview guide. The interviews were analyzed by manifest content analysis and with an inductive approach. The nurses’ experiences were identified in four categories. The latter are respectively the following:” Aspects of the meeting with the patient", "Patient Participation", " Person-centred care as teamwork" and finally " " Importance of documentation in person-centred care". To start with, it was important to establish a relationship of trust in nursing work. Nurses went from the patient's story to identify the patient's needs and resources. Moreover, it was important to have enough time allocated for each patient. They considered the patient and his relative as a partner in the care and agreed on a joint care plan. In order to increase patient involvement in self-care, nurses provided self-care information to enhance safety and improve quality of life. Nurses worked closely with multidisciplinary teams to meet the patient's complex needs. However, there were different journal system in primary care and home healthcare, which could complicate continuity care process. The conclusion was that nurses consider utilizing a person-centered working care method; which was also illuminated in this study. This indicates that healthcare is heading towards person-centered care. Nurses promoted patient involvement and worked in multidisciplinary teams in order to meet the patient's complex needs, increase patient safety, improve quality of life and prevent unnecessary hospitalization