Living with malignant fungating wounds : A literature study

Upplevelsen av att leva med maligna tumörsår är unik för varje patient och fysiska symtom som smärta, lukt, läckage, blödning och klåda kan ge upphov till depression och social isolering. Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelse av att leva med maligna tumörsår. En allmän litteraturstudie genomfördes med sju vetenskapliga resultatartiklar som tolkades i en innehållsanalys. Tre teman kunde urskiljas: Leva med en förlorad kropp, Leva med strategier för att hantera lidandet och Leva med en förändrad självbild och livsvärld. Resultatet påvisade en förnekelse över sårets existens hos patienten och ett behov av att dölja såret för sin omgivning. En ständig oro för att såret skulle synliggöras gjorde att patienten medvetet valde bort att uppsöka vård. Upplevelser av skam och att förlora kontrollen över den fysiska kroppen gav upphov till en förändrad självbild hos patienten. Genom samtal kunde patienten återta kontrollen över sin livssituation och bryta isoleringen från omvärlden. Hopp var en stark strategi som bidrog till att patienten återfick sin livskraft. Inom vetenskapen omvårdnad kan sjuksköterskan öka kunskapsunderlaget om existentiella mänskliga behov och begär i patienters levda värld med maligna tumörsår genom akademisk utbildning och forskning som minskar patienters lidande och främjar en evidensbaserad omvårdnadsprocess.Living with malignant fungating wounds is a unique experience and physical symptoms can lead to depression and social isolation. The aim of the study was to illuminate patients' experiences of living with malignant fungating wounds. A general literature study was conducted by content analysis of seven qualitative articles. Three themes emerged: Living with a lost body, Living with strategies to deal with suffering and Living with a new identity and lifeworld. The result showed a denial of the wound's existence and a need to conceal the wound from its surroundings. A constant concern that the wound would be made visible meant that the patient deliberately chose not to seek care. Experiences of shame and loss of control of the physical body gave rise to a change in the patient's self-identity. Through conversations, the patient was able to regain control over their life situation and break the isolation from the outside world. Hope was a strategy that helped restore the patient's vitality. Within the nursing tradition, the registered nurse can require more knowledge and increase understanding on the existential human needs in these patients' unique lifeworld through further research and academic education to alleviate suffering and promote an evidence-based nursing process