EN NÄRA MEN ÄNDÅ AVLÄGSEN FIENDE. En kvantitativ studie av statligt våld mot etniska minoriteter och betydelsen av minoritetsgruppers geografiska koncentration

När stödet för staters politiska ledare är svagt kan försök göras att avleda kritik genom att inleda konflikt antingen med andra stater eller med grupper i landet. Det senare fenomenet som nyligen introducerats i forskningen kallas domestic diversion och är i fokus för denna uppsats. Begreppet studeras utifrån två hypoteser som formuleras och prövas. Stater där ledarnas politiska överlevnad är hotad förväntas i större grad använda våld mot inhemska etniska minoriteter. Valet av den grupp som ska utsättas för det avledande våldet är medvetet kalkylerat utifrån målet att uppnå en rallying- effekt som stärker majoritetsbefolkningens inre gemenskap och riktar skulden för inrikespolitiska problem på den utvalda minoriteten. Effekten väntas vara lättare att framkalla när majoritetsbefolkningens mellangruppsliga kontakt med den etniska minoriteten är minimal. Grupper som är starkt geografiskt koncentrerade till en begränsad region av ett land förväntas därför löpa större risk att bli måltavla för domestic diversion. Utifrån ett tvärsnitt från det senaste och omformulerade datasetet Minorities at Risk phase V innehållande observationer från 2006 görs linjära regressionsanalyser som prövar hypoteserna. Resultatet är blandat – visst stöd för sambandet mellan hot mot politisk överlevnad och statligt våld mot minoritetsgrupper observeras medan etniska minoriteters geografiska koncentration inte visar sig ha något samband med risken att utsättas för avledande vål