Inte bara att släppa ratten. Autonoma fordons sociala effekter på Göteborgs stad

Autonoma fordon (AF) kan komma att innebära stora förändringar för hur människor reser. Tekniken finns snart på våra gator, men trots detta är det många aspekter av den som fortfarande är oklara. Det gäller speciellt de sociala effekter AF kan skapa, vilka hittills fått en relativt liten plats i såväl vetenskaplig som vardaglig diskussion. Det är mycket troligt att autonoma fordon kommer att förändra människors resmöjligheter, något som också kan påverka den grad av tillgänglighet de upplever. Tidigare forskning visar att god tillgänglighet utgör grunden för inkludering och ett aktivt deltagande i samhället, och att samhällsgrupper med bristande tillgänglighet riskerar att bli socialt exkluderade. Därför är jämlik tillgänglighet en nyckelfaktor i arbetet mot ett enat och socialt hållbart samhälle. Nya mobilitetsmöjligheter har potential att radikalt förändra transportsystemets funktion. På grund av detta är en djupgående förståelse av AFs effekter på tillgänglighet nödvändig för att säkra den sociala hållbarheten. Med detta som bakgrund är syftet med denna studie därför att belysa hur AF kan förändra tillgängligheten för utsatta grupper med fokus på Göteborgs stad. För att uppnå syftet har två metoder kombinerats, dels en GIS-analys och dels en kvalitativ meta-analys. Genom GIS-analysen har ett antal riskområden för låg tillgänglighet i Göteborg identifierats, som präglas av stora grupper människor som av olika anledningar kan uppleva bristande tillgänglighet. Genom meta-analysen av forskning på framtidsscenarier har en grundlig sammanställning av AFs potentiella sociala effekter tagits fram. Genom att förena de två metodernas resultat har vi i denna studie kunnat producera två vitt skilda framtidsscenarier, ett positivt och ett negativt, som är specifika för Göteborgs stad och dess utsatta grupper. I det positiva scenariot har tekniken genom politiska initiativ och styrmedel använts för att ge utsatta grupper ökad mobilitet, med målsättningen att uppnå ett jämlikt transportsystem. I det negativa scenariot har istället tekniken implementerats utan någon sådan målsättning. Detta har resulterat i att endast vissa samhällsgrupper, huvudsakligen de med redan starka positioner i samhället, fått ökad mobilitet genom AF. Konsekvensen är minskad relativ tillgänglighet för Göteborgs riskområden, och därigenom ökade samhällsklyftor. Beroende på hur den nya tekniken integreras i samhället kan utfallet därför bli antingen förbättrad tillgänglighet eller ökad social exkludering. I kontexten av framtida reglering av AF i Göteborg betyder det att en förståelse för de risker och möjligheter som tekniken kan medföra blir grundläggande för långsiktig social hållbarhet. Det formulerade positiva scenariot visar tydligt att AF under rätt förutsättningar kan bidra till en god samhällsutveckling. I fallet att planering uteblir eller sker på ett sätt som inte ser till utsatta gruppers behov riskerar tekniken dock att skapa ökade samhällsklyftor. Slutsatsen som dras är att en positiv utveckling förutsätter att autonoma fordon integreras på ett välplanerat och jämlikt sätt, något som kräver starka politiska initiativ