DEN NYA LAGSTADGADE HÅLLBARHETSRAPPORTENS PÅVERKAN PÅ REVISORNS RISKBEDÖMNING : En kvantitativ studie om hållbarhetsrapportens påverkan på revisorns riskbedömningsprocess och förtroendet för hållbarhetsrapporten sominformationskälla

Hållbarhetsrapportering är ett viktigt steg i utvecklingen av en hållbar värld och Sveriges riksdag har tydligt med exempel visat att Sverige vill vara med på den utvecklingen. Den 26 oktober 2016 beslutade den Svenska riksdagen om att införa obligatorisk hållbarhetsrapportering för större företag med start från och med 1 januari 2017. Det innebar en ändring av Årsredovisningslagen (SFS 2016:947) och ställer således krav på de företag som omfattas att upprätta en hållbarhetsrapport i enlighet med lagen. Till följd av den obligatoriska hållbarhetsrapporteringen införs en kontrollskyldighet för företagets revisor som innebär att kontrollera att hållbarhetsrapporten är upprättad. Kontrollskyldigheten har på Föreningen Auktoriserade Revisorers (FAR) initiativ utökats till att även innefatta en kontroll av att hållbarhetsrapporten är upprättad i enlighet med årsredovisningslagen. Tidigare forskning inom detta område är begränsat och studien ämnar täppa igen det kunskapsgap som finns. Syftet med studien är att försöka fastställa i vilken utsträckning revisorn har förtroende för informationen som presenteras i den lagstadgade hållbarhetsrapporten samt att undersöka i vilken utsträckning det påverkar revisorns riskbedömningsprocess. Vidare ämnar författarna att undersöka i vilken utsträckning revisorns förtroende för informationen och dess påverkan på revisorns riskbedömningsprocess skiljer sig mellan om hållbarhetsrapporten är upprättad enligt ett standardiserat ramverk eller inte. Ingen tidigare studie har funnits som behandlar problemformleringen vilket innebär att studien ämnar täppa till det kunskapsgap som finns. Studien har avgränsats till att endast innefatta svenska auktoriserade revisorer på BIG-4 som faller under kontrollskyldigheten. Utifrån studiens avgränsningar har rampopulationen definierats till att gälla 340 auktoriseraderevisorer. Studien följer en av de klassiska vetenskapliga tillvägagångssätten med en utgångspunkt i det positivistiska paradigmet, en deduktiv forskningsansats och kvantitativ forskningsstrategi. Empirin samlades in genom en webbenkät som distribuerades via mejl där MiniTab och Microsoft Excel användes för den statistiska bearbetningen. Ett kontrollsystem upprättades i Excel för att minska de annars vanligt förekommande bearbetningsfelen. En teoretisk referensram har legat till grund för hypoteser som har prövats med hjälp av statistiska modeller. H0 har inte kunnat förkastas för H1a eller H1b. Studien visar på att den generella uppfattningen är att det råder en osäkerhet gällande hållbarhetsrapportens användbarhet i riskbedömningen bland revisorerna. Revisorerna anser sig dock vara väl förberedda inför kontrollskyldigheten. Ett tuffare lagkrav med en obligatorisk oberoende granskning krävs för att öka hållbarhetsrapportens praktiska användning i revisorers riskbedömningsprocess. Inget slutsats har kunnat dras gällande revisorernas förtroende för informationen i hållbarhetsrapporten. Däremot finns det tendenser som pekar på att information i en standardiserad hållbarhetsrapport är mer relevant jämfört med en icke standardiserad hållbarhetsrapport