Arbetsförmedlares arbete med matchning

Arbetsförmedlingen har det senaste erhållit mycket kritik från olika aktörer vad gäller att matcha arbetssökande med arbetsgivare. Fallande förtroendesiffror har lett till en reformering inom Arbetsförmedlingen som de valt att kalla för Förnyelseresan. Ett av målen är att bli en mer digitaliserad myndighet. I följande undersökning är syftet att få en djupare förståelse för arbetsförmedlares arbete med matchning, vad kompetensutveckling kan bidra med i matchningsarbetet och hur matchningen har påverkats av Förnyelseresan. Utifrån syftet har tre frågeställningar tagits fram: Hur ser möjligheterna till kompetensutveckling ut för arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen? Hur bidrar arbetsförmedlarnas kompetens inom utbildning, yrken och arbetsmarknad till att matcha den arbetssökande? Hur anser arbetsförmedlaren att matchningen har påverkats av digitaliseringen? En kvalitativ metod har använts och sex intervjuer med arbetsförmedlare som arbetar med matchning har utförts. För att analysera empirin har Dawis, England och Lofqvist Theory of work adjustments, Parsons Trait and factor theory samt Hodkinson och Sparkes begrepp handlingshorisont använts. Utifrån undersökningens resultat kan slutsatser dras om att då arbetsförmedlarna trivs på arbetet bidrar det till att de svarar på situationer i arbetsmiljön, vilket ger möjligheter till kompetensutveckling som i sin tur kan bidra till matchningsarbetet. Fortsättningsvis dras slutsats om att arbetsförmedlares kompetenser inom utbildning, yrken och arbetsmarknad, bidrar till ett nytt lärande för den arbetssökande och får denne till att se fler möjligheter vilket underlättar i matchningsarbetet. Till sist dras slutsatser om att arbetsförmedlarna upplever att digitaliseringen påverkat matchningen genom en minskning av det personliga mötet vilket ställer högre krav på både den arbetssökande och arbetsförmedlaren i arbetet med matchning