Det våras för dårhuset : en narrativanalys av psykisk störning i film

Enligt en brittisk undersökning bygger allmänhetens uppfattning om individer med psykisk störning främst på den information som förmedlas via film. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur fyra identifierade stereotyper inom ämnet psykisk störning framställs i filmerna: Mina, Jag och Irene (2000), Gökboet (1975), Primal Fear (1996) och När lammen tystnar (1991). Med Halls representationsteori som bas utgick studien från Dyers tankar om stereotyper, Goffmans stigmatiseringsteori samt Saids idé om en uppdelning mellan ”vi” och ”de Andra”. Genom att även inkorporera Berrittas syn på psykisk störning i film samt Bordwell och Thompsons filmteoretiska perspektiv kunde ovanstående teorier tydligt kopplas till studiens syfte. För att kunna genomföra undersökningen skapades en analysmodell där Labovs narrativa beståndsdelar operationaliserades via specifika frågor framtagna utifrån Selby och Cowderys ramverk för narrativa analyser. Resultatet visar att de identifierade stereotyperna huvudsakligen formas och framställs genom att dra en skiljelinje mellan normalt och avvikande. Filmtekniska komponenter tillämpas därefter utifrån vilka känslor filmskaparna ämnar framkalla hos åskådaren i relation till respektive identifierade stereotyp